Danne Nordling

Kapitalismens kris

2012-02-08T16:44:00.000+01:00

Kapitalismen och kanske hela marknadsekonomin befinner sig i kris om man får tro vissa massmedia. Den sakliga grunden för detta kan ifrågasättas. Men en hel del opinionsbildning försöker göra gällande att vad vi nu ser är en systemviktig kris som förebådar någonting mer eller mindre nytt på samhällsekonomins område.

Vad är det vi då ser idag? Sedan fyra år ser vi hur en ekonomisk kraschlandning för den amerikanska konjunkturen, som hade sin upprinnelse i bostadssektorn, spritt sig via en finanskris i USA till en stor del av resten av världen. En del av denna kris har varit en direkt följd av problemen i USA:s finanssektor men mycket beror på konjunkturfenomen som exempelvis den stora nedgången i Sveriges export. Finanskrisen var oväntad och det gäller också dagens akuta kris som går under beteckningen "skuldkrisen". Denna är just nu mest manifest i Europa, men även USA har svåra latenta skuldproblem som med hjälp av inrikespolitiska aktörer då och då blossar upp och når paniknivå.

Den ekonomiska krispolitiken verkar inte ha hjälpt mot svårigheterna och ibland får man intrycket att politiken rentav förvärrat svårigheterna. Därför är det förståeligt att allmänheten börjar bli beredd att uppfatta att kapitalismen är behäftad med något slags systemfel som orsakar dålig tillväxt, högre arbetslöshet och då särskilt extra hög ungdomsarbetslöshet, ökade inkomstklyftor, förmögenhetsskillnader, staternas skuldproblem och miljöförstöring. Att peka på miljöproblem är de mera vänsterinriktades sätt att få med klimatpolitiken och koldioxidutsläppen i kritiken av kapitalismen.

Miljöfrågan nämns inte sällan av dem som vill ha någon sorts "ny kapitalism" men jag skulle vilja beteckna detta som ett mera insmickrande och populistiskt krav än något som berör just kapitalismen som system. Det är ju de styrandes önskan att med hjälp av ökad industriproduktion höja välfärden för medborgarna som ligger bakom kolförbränningen. Detta gjordes på ett speciellt slösaktigt sätt i de planekonomiska socialistiska staterna före kommunismens fall 1991.

Det finns dock en annan koppling. Det är i det kapitalistiska USA som motståndet mot klimatpolitikens teoretiska fundament - hypotesen om den antropogent orsakade globala uppvärmningen, AGW - är som mest utbrett. Därför blev FN:s klimatmöte i Köpenhamn 2009 ett fiasko: Barack Obama hade inget mandat för att gå med på tvingande utsläppsminskningar. I Sverige finns en massiv uppslutning bakom AGW. Men granskar man bevisningen närmare framkommer två saker: 1) Teorin bygger på en återkoppling från koldioxidutsläpp till mer vattenånga, som inte är bevisad utan införd som en nödvändig förklaring till den uppmätta uppvärmningen sedan mitten av 1900-talet. 2) Temperaturvariationer har kunnat konstateras för tidigare århundraden där koldioxidutsläpp från mänsklig aktivitet inte kan vara förklaringen. Intressant är också att den globala temperaturen inte ser ut att ha sigit de senaste tio åren.

Med detta vill jag illustrera att det finns politiska krafter som vill utnyttja klimatvetenskapen för att motarbeta kapitalismen - det hela började före socialismens fall. Därför är det inte underligt att de senaste årens ekonomiska kris också utnyttjas för att diskreditera kapitalismen och breda marken för - helst - systemförändrande omvälvningar. Den övergripande frågan gäller därför huruvida det är troligt att vårt ekonomiska system ohjälpligt är predestinerat till att sjunka ner i stora depressioner, eller åtminstone recessioner, med arbetslöshet, välståndsminskning, klyftor och misär som följd. Eller är det möjligt att med hjälp av stabiliseringspolitik och omfördelning förebygga eller åtminstone lindra de oönskade tendenserna vi ser idag? Då skulle själva det kapitalistiska systemet inte behöva skrotas till förmån för något annat.

Jag ska kort diskutera vilka alternativ till kapitalismen som är tänkbara.

Alternativen till kapitalismen

2012-02-06T19:52:00.004+01:00

Det pågår en diskussion i pressen om "kapitalismens kris". Frågan är vad kritikerna skulle vilja ha istället. Svaret på den frågan är naturligtvis betingat av vem som reser frågan. Det finns en rad kritiker som har olika käpphästar att visa upp.

För att få perspektiv på frågeställningen måste man komma ihåg vilka systemalternativ som finns. Det klassiska alternativet är socialistisk planhushållning. I sin mest ursprungliga form betyder denna att man inrättar en socialistisk utopi där mönsterstäder inrättas helt utan pengar och marknader. En målande beskrivning gavs redan 1516 i boken Utopia av Thomas More. Franska revolutionens Francois Babeuf (1760-97) var också inne på den linjen liksom den unge Karl Marx som föreställde sig socialismen som ett makligt herrgårdsliv, där man kunde fiska på förmiddagen, jaga på eftermiddagen och vara intellektuell kritiker efter kvällsmålet.

I det Kommunistiska manifestet 1848, som först skrevs av Friedrich Engels, som en "katekes" med 25 frågor och som Marx redigerade om i Bryssel, där var Engels och Marx inte så radikala och ville inte avskaffa pengarna. Men privategendomen och den fria konkurrensen skulle avskaffas. Hur produktionen sedan skulle organiseras nämnde man inte. Men proletärerna skulle vidta den "despotiska åtgärden" att införa fler statliga fabriker och en plan för jordbruket som skulle förstatligas. Dessutom skulle bankerna och transportväsendet förstatligas.

Den enda ursprungliga beskrivningen av socialismens ekonomi finns i en liten skrift av Engels från 1877. Där skisserar han en teori om hur storföretagens effektiva hantering av anställda och produktion skulle bli en förebild för hela samhällets ekonomi. Denna företagsekonomiska lugna ordning skulle ersätta marknadens oordning och anarki. Det var alltså främst konjunkturproblemen som motiverade utvecklingen mot en rigorös sovjetisk planhushållning men man kan också se Engels' resonemang som grunden för dagens "statskapitalism" där samhällets ekonomi mer liknar en företagskoncern.

Såvitt jag förstår är det ingen av dagens debattörer som förordar planhushållning av öststatsmodell - kanske med något undantag (Steigan). De förslag som framförts är dels "systemförändringar" av mindre långtgående karaktär, av de slag som ett antal debattartiklar i DN handlat om. Dels är det förändringar i riktning mot statskapitalism, som tagits upp av The Economist och i Sveriges Radio. Nu senast uppmärksammade "kulturradion" kulturgeografen David Harvey, professor i New York. Han har utkommit med boken Kapitalets gåta och kapitalismens kriser och menar att den nyliberala ekonomiska politiken "kommer ha svårt att lösa den senaste finanskrisen". I boken sägs han undersöka hur alternativen till dagens kapitalism kan se ut.

Harvey ser kravet på en 3-procentig tillväxt som själva motorn för kapitalismen. När det inte är möjligt blir det problem. Men det finns inga idéer om hur fortsättningen ska se ut. Det finns både för mycket arbetskraft och kapital. Men hans kritik är mera explicit inriktad på austerity-politiken som inte hjälper (Irland). Vi måste nu hitta ett icke-kapitalistiskt alternativ. Dagens rentiärekonomi kommer inte att leda någonstans. De rika blir ännu rikare under kriserna. Han för ett resonemang om "markrov" i Indien. Det illavarslande är att Harvey är en gammal marxist som nu fått mycket stor uppmärksamhet. På nätet finns en on-line-kurs i marxism med Harvey, framhåller SR:s reporter (Cecilia Blomberg).

I DN 7/2-12 recenseras Harveys bok tillsammans med en liknande bok av Pål Steigan, norsk kommunistledare under 60- och 70-talet. Det är Kajsa Ekis Ekman som fått en helsida i kulturdelen som avslutas med att hon vill konstatera att kapitalismen visat sig vara "ett fullständigt vettlöst plundrande". Kapitalismen kommer att lägga krokben för sig själv, enligt Steigan, när utsugningen nått gränsen. Alternativet är en "Kommunism 5.0" - en öppen och demokratisk kommunism med vidsträckt statligt ägande.

Denna marxistiska skåpmat framförd i Sveriges största morgontidning utgör naturligtvis en indikation på något nytt i samhällsdebatten. Det finns uppenbarligen en underliggande strävan att utnyttja dagens balansproblem i OECD-länderna för krav på radikala systemförändringar av oklart slag. Ekis Ekman är dock något inkonsekvent när hon refererar Harveys kritik att det "kapitalistiska produktionssättet" om och om igen hamnar i våldsamma svängningar samtidigt som han medger att detta inte var fallet under mitten av 1900-talet. Det berodde på regleringar, en stark arbetarrörelse och lagar som försvårade spekulation, enligt Harvey. Frågan borde då bli varför inte reformer i denna riktning skulle kunna hjälpa istället för att kapitalismen ska gå under.

Är Kina kommunistiskt? Det frågade Göran Sommardal i radioprogrammet Kosmo. Kina införde för drygt 20 år sedan aktiebörser och finansmarknader. Den 12e "planeringen" (5-årsplanen) vill ge mer pengar till konsumtion. Men Kinas ekonomiska utveckling har mycket gemensamt med den tidiga, råa kapitalismens kännetecken. Men vad som skulle vara kärnan i statskapitalismen, som medför att Kinas ekonomi skulle kunna betecknas som verkligt framgångsrik, tog Sommardal inte upp.

Detta har gjorts av Ian Brenner (Eurasia Group; konsulter) för något år sedan i boken The End of the Free Market. Han nämner länder som Ryssland, Saudiarabien, Egypten, Ukraina, Indien, Brasilien och Kina. I boken definierar han statskapitalism som en variant av merkantilism där en regering använder sig av marknader främst för politiska vinster. Någon ny ekonomisk modell är det inte fråga om. De uppblåsta statliga företagen lever på effektiviteten i de privata. Statskapitalismen som system är mindre effektiv eftersom exempelvis partiledningen i Kina kan ge order om att upphandlarna i näringslivet ska köpa inhemska produkter. Eller också kan partiledningen ge order om att partifunktionärerna i provinsen Hubei måste röka upp nästan 250 000 paket cigaretter av det lokala Hubei-märket i syfte att stimulera den lokala ekonomin och undvika friställningar.

Enligt min uppfattning har statskapitalismen gynnats av specifika faktorer. Dessa länder har ofta nyckelråvaror såsom sällsynta metaller eller oljetillgångar. De kan genom en strukturomvandling av näringslivet få industrin att växa - ofta med hjälp av utländskt kapital, experter, billig arbetskraft och exportmöjligheter. De länder som lyckas har kunnat kontrollera att inte självförstärkande investeringsprocesser utvecklas och i synnerhet genom att förhindra att de leder till lånefinansierad importkonsumtion. Detta har dock inte lyckats i åtskilliga länder de senaste decennierna, där länderna efter ett antal år drabbats av både finanskriser, valutakriser och ekonomisk misär (länk).

Diskussionen om statskapitalism som ett alternativ till en mera fri marknadsbaserad kapitalism innebär därför en återvändsgränd. Det är ingenting som kan införas i industriländerna. En seriös diskussion handlar om hur nuvarande marknadssystem kan reformeras. Här finns några olika förslag som framförts av debattörerna i Dagens Nyheter.

______________________________
State capitalism Wp, Ian Bremmer: The end of the Free Market:.. Wp, Economist

Finanspakten och QE

2012-01-31T19:04:00.000+01:00

Prel version (1) 31/1

Kan man se på finanspakten den 30:e januari som en strategisk förberedelse för att senare kunna genomföra kvantitativa lättnader, QE, i form av obligationsköp från ECB? Syftet skulle vara att effektivt få ner räntorna för skuldtyngda länder så att de klarar sig genom nuvarande akuta skede av Europas skuldkris. Det kan tyckas att det var en sådan strategi som låg bakom envisheten med en finanspakt som inte i sig hjälper mot den akuta skuldkrisen. Men Merkel har nyligen sagt nej till mera pengar till räddningsinstitutionerna. Skulle hon nu snart kunna gå med på att ECB får göra mer QE?

Motståndet mot aktiva åtgärder från Tysklands sida är ytterst väljarpsykologiskt. Det beror antingen på en föreställning att stöd skulle medge mera slöseri i Piigs - eller på att tyskarna tror att allt stöd betalas av dem själva. Ytterligare en förklaring är att QE skulle ge upphov till hyperinflation.

Jag börjar mer och mer tro på att förklaringen är att tyskarna på något sätt tror att de betalar stödet till Piigs genom sänkt levnadsstandard. Folk har den felaktiga uppfattningen att de skulle tjäna på att t ex Grekland gick i konkurs. Därför finns det ett folkligt motstånd mot QE som svaga politiska ledare måste ta hänsyn till oavsett vad de tror själva.

Nu har man konstruerat en finanspakt som formellt är orealistisk. Det är olyckligt att man kommer överens om något som man omedelbart kommer att bryta emot. Inget av länderna med en statsskuld över 60 procent av BNP (70 procent, 12 av 17; plus Ungern) kommer rimligen att börja med så kraftiga åtstramningar som pakten kräver. Det leder då till en ytterligare förtroendeförlust för det europeiska ledarskapet.

Kan ECB då vidta QE i ett sådant läge? Vi får hoppas att inte några börjar argumentera mot QE med hänvisning till att man så snabbt frångått finanspaktens krav. Men det kräver nog stor skicklighet att presentera detta för de tyska väljarna. Den skickligheten finns inte hos Angela Merkel eftersom hon är hårt trängd - inte bara av vanföreställningar hos de vanliga väljarna utan också av de inflytelserika delstaterna, den alltför mäktiga författningsdomstolen och den sönderfallande koalitionen med liberalerna. (Th Lundin, SvD, Bonn).

Låt oss ett ögonblick testa tanken att man ska tro på texten i pakten. Då kommer vi troligtvis att få se "blod på gatorna" i ett antal euro-länder. Men det finns fortfarande hopp i form av "inkompetenshypotesen": Konstruktörerna är så inkompetenta att de inte förstått vad de föreslagit och när de upptäcker detta kommer det att heta att texten inte får tolkas alltför bokstavligt eller liknande.

Min hypotes är att man genom att "trycka pengar" sakligt sett skulle kunna lösa de akuta problemen och med strikt beslutsamhet kan också de mera långsiktiga problemen hanteras. Men det förefaller inte vara väljarpolitiskt möjligt att göra detta även om man kallar det för QE och framhåller att det omvända kan göras i framtiden.

Genom att finanspakten konstruerats så orealistiskt kommer sannolikt QE att skjutas på framtiden. Hankandet kommer att fortsätta med viss risk för att ett antal länder verkligen "kör huvudet i väggen".

Lån från banker och från centralbanken

2012-01-10T23:56:00.001+01:00

Med pappersvaluta finns det en föreställning att det kan bli inflation om centralbanken "trycker" mer pengar. Det är därför förkastligt om staten lånar pengar av centralbanken. Då måste det bli inflation.

Däremot anses det vara i sin ordning om staten lånar från bankerna för att täcka ett begränsat budgetunderskott. Då blir det inte inflation. Vilken är teorin bakom detta? Tror man att bankerna inte kan skapa pengar? Det kan de - genom kreditexpansion inom ramen för de begränsningskvoter som finns. Kanske tror man att de har fullt utnyttjat sina utlåningsmöjligheter och att statens låneefterfrågan tränger ut privata låntagare. De kan t ex nekas att få nya krediter när de amorterat gamla.

Enligt reglerna är statens obligationer förstklassiga. Därför behövs ingen kapitaltäckning i bankerna för utlåning till staten. De kan skapa hur mycket pengar som helst om de lånar ut dem till staten. Detta görs elektroniskt och inga sedelpressar behöver blandas in. När staten sedan använder pengarna till exempelvis löneutbetalningar till statsanställda kommer de anställda att köpa varor och tjänster av företag som därefter sätter in pengarna på bankerna. De kan då [också] bilda grunden för ny [privat] utlåning om banken kan samla vinstmedel som baskapital även om de hade lånat ut maximalt initialt.

Så vad är skillnaden? Utlåning från centralbanken medför att ränteintäkterna från staten går tillbaka till staten i form av utdelning. Utlåning från bankerna medför att statens räntebetalningar delvis blir utdelning till bankernas aktieägare. Dessutom skapas förutsättningar för en kreditexpansion också till privata låntagare. Blir det mindre inflation på så sätt?

Det kanske är det psykologiska motståndet mot ohämmad skuldsättning som kan uppnås genom privata banker man vill använda sig av. Centralbanker misstänks vara i händerna på regeringen som i vissa fall kan använda opåkallad låntagning istället för impopulär skattehöjning.

Kreditexpansion

2011-12-20T03:25:00.000+01:00

Krediter har alltid varit möjliga att få. Teoretiskt hade dessa ingen inverkan på penningmängden och inflationen före banksystemets uppkomst. En köpman kunde låna ut av sina ihopsamlade vinster - i praktiken en hög silver- och guldmynt. Teorin haltade dock. Om mynten sattes i cirkulation efter att länge legat inlåsta borde prisnivån stiga. Men eftersom detta måste ske samtidigt för många personer, vilket var mindre vanligt, var inflationsproblemet negligerbart. Det var enbart upptäckten av nya guldfyndigheter som kunde ge inflation - t ex Inkaguldet.

Enligt historieskrivningen om penningväsendet var det guldsmederna i England på 1600-talet som blev embryot till de moderna bankerna. Folk deponerade sitt guld hos smederna och fick ett depositionsbevis i utbyte. Sådana bevis kunde användas vid affärstransaktioner istället för det mer besvärliga att gå till guldsmeden och lösa in depositionsbevisen mot guld.

Guldsmederna noterade att det mesta av guldet låg orört långa tider. De kunde därför låna ut en del av guldet mot ränta. Låntagaren satte guldet i cirkulation och efter en tid kom det tillbaka till guldsmederna. Dessa utfärdade nya depositionsbevis. Summan av dessa blev alltså större än det guld som fanns deponerat.

Efter en tid upptäckte guldsmederna att de direkt kunde ställa ut depositionsbevis mot ränta för dem som ville låna pengar. Om de inte ställde ut alltför många depositionsbevis gick det att klara de normala kraven på inlösen mot guld. Dessa depositionskontor fungerade nu som banker och kunde alltså skapa pengar. Genom att ägarna hade egna pengar kunde de alltid hävda att det var dessa pengar som användes för att täcka eventuella förluster när låntagare inte kunde betala tillbaka sina lån.

Eftersom depositionskontoren nu både har guld och fordringar på låntagare uppstår en ny förtjänstmöjlighet. Långivningen kan utökas till kunder som visar att de kan betala tillbaka. Depositionskontoren kan låna ut mera om deras låntagare är pålitliga och inte orsakar förluster. Skulle förlusterna bli betydande kommer insättarna av guld (depositionsinnehavarna) att bli oroliga och kanske fordra att få sitt guld. I normala fall är guld bara till besvär. Om bankerna har 10 procents täckning i guld kan kreditexpansionen bli ca 10 gånger det insatta guldet.

Avkastning på eget och totalt kapital

2011-11-10T14:51:00.002+01:00

Thomas Franzén, ordf i Finanskriskommittén, angriper avkastningskrav på 15-20 procent i DI debatt 10/11-11.

Betyder det att en bank bara kan köpa värdepapper som förväntas avkasta minst 15 procent? Det är naturligtvis en felsyn. Betyder det ens att ägarna får 15 procents avkastning på satsat kapital om det blir 15 procent på bankens egna kapital?

Det är först en fråga om hävstångseffekt. Om avkastningen på totalt kapital (100 re) är t ex 5 procent blir den mycket högre på eget kapital om det främmande kapitalet får klart lägre avkastning än 5 procent. Säg att hälften av kapitalet får 3 procent - dvs 0,03x0,5x100=1,5 re. Hela avkastningen är 5 re och då får det egna kapitalet 3,5 re. Avkastningen blir då 3,5/50=7 procent.

Om det egna kapitalet är 7 procent får FK 0,03x0,93x100=2,79 re och EK får 2,21 re som ger 2,21/7=31,6 procent.

Det betyder alltså inte att banken letar efter placeringar som ger mer än 30 procents avkastning. Vad banken måste försöka uppnå är goda utlåningsräntor i respektive segment av utlåningsmarknaden , ev andra intäkter, en närmast maximal utlåning inom ramen för kapitaltäckningskraven och så låga inlåningsräntor som möjligt inom respektive segment på inlåningsmarknaden.

Denna strävan att optimera verksamheten bör ha ett övergripande riktmärke i form av t ex avkastningen på eget kapital. Detta sätts av krav på utdelning, bolagsskattebetalningar och hur mycket marknaden växer. Ju mer marknaden växer desto mer kapital måste genereras så att sparade vinster/EK kan växa i samma takt.

Marknadens tillväxt borde normalt vara densamma som näringslivets och bostadsmarknadens tillväxt. Men om det sker ett skift i soliditetskraven för låntagarna kan marknaden tillfälligt avvika från den reala produktionsökningen plus inflation.

Dessa räknemässiga samband visar också att ju större kapitalkrav desto sämre räntor för in- och utlåning kan ges. En oklar parameter är utdelningen som, av vad Franzéns sagesman uppger, måste uppgå till minst 40 procent av vinsten.

Uppdat 13/11: Enligt börstabellerna har svenska banker en direktavkastning mellan 5 och 6,5 procent. P/e-talet ligger mellan 7 och 9. Det bekräftar att det delas ut "mer än 40 procent". Vinsten är ca 12,5 procent av börsvärdet och med 5,2 procents (Seb, Shb) davk blir det 42 procent. Om skatten därtill tar 26,3 procent återstår 32 procent till expansion/värdestegring.

Om börsvärdet sammanfaller med substansvärdet kan värdestegringen på lång sikt bara bli drygt 3 procent. Det verkar omöjligt om det finns inflation.

Förlusterna på lånen till Grekland

2011-10-30T23:30:00.002+01:00

I SvD 28/10-11 (Näringsliv) finns en sammanställning av vilka länder och banker som är mest exponerade vid en skuldnedskrivning av de grekiska statsobligationerna. På första plats kommer Grekland med 45 971 miljarder i obligationer. Det borde röra sig om banker och andra finansinstitut men inte pensionsfonder. Beloppet motsvarar 13,1 procent av statsskulden på 352 mdr € 2011 (baserat på EU-kommissionens beräkningar) .

Inklusive 5 mdr € i cypriotiska banker blir det 51 mdr € vilket är långt mindre än vad som nämns i kommentar till min artikel 24/10-11 (74 mdr).

Listan i övrigt, milj €:

Frankrike 9 362
Tyskland 7 902
Cypern 4 943
Belgien 4 070
Nederländerna 3 161
Storbritannien 2 276
Portugal 1 275
Italien 1 150
Spanien 746
Österrike 665
Danmark 92
Sverige 67
Irland 41
Slovenien 25
Finland 21
Malta 9

S:a ca 36 mdr. Enligt Papademos är summan 114 mdr €. Är det pensionsfonderna som saknas? Skillnaden verkar oförklarligt stor.

Banker:

BNP Paribas 5 046
Dexia (B) 3 470
Marfin Popular (Cyp) 2 943
Commerzbank 2 900
Société Génerale 2 500

Greklands BNP är 223 mdr € 2011. Statsskulden motsvarar 158 procent. Budg undersk 9,5 procent (tab 35 pdf). Jfr offentligt sparandeunderskott 7,4 procent (sid 190, tab 83 pdf) Prognoser av EU-kommissionen våren 2011.

Uppdatering 2/11-11: Frankrikes premiärminister Francois Fillon uppger att de franska bankerna behöver 8 mdr € till rekapitaliseringen 27/10, men inga statliga pengar. di
Kan SvD ha totalt fel?

Talanger nästan betydelselösa för framgång

2011-10-23T18:45:00.000+02:00

Professorn i psykologi, Anders Ericsson vid Florida University, menar att "övning i 10 000 timmar slår medfödd begåvning" i ett reportage om särbegåvningar i SvD 20/10 2011. Ingressen lyder:

"FÄRDIGHET Medfödd begåvning spelar liten roll. I stället handlar framgång om intensiv övning – som 10 000 timmar. Det menar Anders Ericsson, en av världens främsta forskare på expertprestationer. Till exempel ingår fotboll, schack, kirurgi och musik i hans studier.
– Med rätt motivation kan många bli väldigt duktiga inom ett område. "

Denna överskattning av talanger gäller också intelligensen. Ericsson får frågan:

"IQ då – vilken betydelse har intelligensnivån för en persons framgång?

– Det finns ett visst samband mellan resultat på IQ-test och skolprestationer. När läraren till exempel förklarar ett matematiskt problem förstår ofta elever med hög IQ snabbare.

Vissa forskare anser också att personer med väldigt intellektuellt krävande sysselsättningar, exempelvis inom teoretisk fysik, behöver en IQ-nivå på minst 120. Samtidigt har ett antal internationella schackspelare en IQ-nivå som ligger klart under genomsnittet, påpekar Anders Ericsson."

Det är hårt arbete som är förklaringen. Han får frågan:

"Men vad är det då som gör att vissa orkar träna 10 000 timmar med start redan i förskoleåldern? Kanske det är själva särbegåvningen?

– Där står forskningsfronten just nu. Det finns vissa barn som har väldigt lite energi, men med rätt motivation verkar de allra flesta kunna bli väldigt duktiga inom ett område – om de nu vill, säger Anders Ericsson, som själv har avrått båda sina barn från att satsa på karriärer inom musik eller idrott, eftersom han tycker att det är för tidskrävande."

De som vill beskatta talanger men inte ansträngning verkar alltså vara fel ute om vi ska trp Ericsson. Livet är rättvist om alla får lika chanser.

Övning i 10 000 timmar slår medfödd begåvning

Musik, idrott, schack och kirurgi är några av de områden som Anders Ericsson och hans kolleger studerat för att lösa gåtan varför somliga blir så duktiga inom sitt område.

Foto: AP

20 oktober 2011 kl 00:01, uppdaterad: 20 oktober 2011 kl 16:52
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/trender/talang-ar-overskattat_6563987.svd

Statsskulden i euro-zonen ökade 19 procentenheter 2007-10

2011-10-17T17:17:00.002+02:00

Utvecklingen av statsskulderna i euroländerna samt Sverige har sammanställts av SR.

Många av länderna råkade illa ut när finanskrisen slog till. Men vissa länder ökade sin statsskuld mycket mera än andra. Sverige klarade att minska statsskulden 2010.

Den genomsnittliga ökningen 2007-10 var 19,2 procentenheter av BNP.

Statistik EU-kommissionen, statistiskt annex -11v

Durban blir nytt klimatfiasko?

2011-10-09T00:55:00.000+02:00

I Durban (SA) ska ett nytt klimatmöte hållas i december. Vid det förberedande mötet i Panama har det framkommit att det blir svårt att få till stånd några framsteg i Durban. Kyotoprotokollet från 1997 löper ut efter 2012. Det omfattar nu länder som svarar för ca 25 procent av växthusgasutsläppen.

Japan, Ryssland och Kanada kommer att lämna protokollet. Kyoto kommer sannolikt att begravas i Durban eftersom USA fortsatt står utanför avtalet. USA kräver för att delta att Indien och Kina minskar sina utsläpp vilket de vägrar. Men de vill ha kvar Kyoto trots att snart bara EU omfattas.

Ev kan Kyoto förlängas till 2015, tror Anna Lindstedt som är Sveriges chefsförhandlare.
Källa: SvD 8/10

Temperaturökningen stagnerar

2011-09-29T22:20:00.009+02:00

Trots att koldioxidutsläppen ökar och halten av koldioxid i atmosfären ökar tycks temperaturökningen inte fortsätta i den takt som växthusteorin förutsätter, se nedanstående diagram:

Källa: whatsupwiththat.com 2 sept 2011

Orsaken till att det blivit så tyst om klimathotet torde dock ha andra orsaker. Fiaskot i Köpenhamn i december 2009 var sannolikt en milstolpe.

[Uppdatering: bilden står sig även för september med en något lägre temperatur än i augusti (diagram); källa wuwt 4/10-11] - - - [Bilden blir ännu tydligare när den stora nedgången i oktober beaktas (diagr) källa: wuwt 3/11-11]

[SVT 30/10-11 om samtidig uppvärmning av båda halvkloten som bevis för AGW, studie av Svante Björck, Lund, inl UppsI]

Gunnar Björling

2010-10-10T18:13:00.005+02:00

Var den blide poeten Gunnar Björling en känslig modernist med avantgardistiska idéer om poesins gränser? Eller var han en politisk extremist av närmast fanatiska dimensioner? Litteraturhistorien förtiger väsentliga inslag om författaren till Hund skenar glad mfl alster.

Gunnar Björling, 1887-1960, föddes i Helsingfors och var son till Edvard B och Lydia Maria Rivell. Fadern var posttjänsteman men måste dra sig tillbaka 1896 pga cerebral sjukdom, vilket åsamkade familjen ekonomisk misär. GB påbörjade studier vid Fredrikshamns militärakademi 1901-02. Återvände till H:fors och verksam vid universitetet. Ateist och påverkad av Westermarck. Blev som lyceist medlem i arbetarföreningen i H:fors. Skickades hösten 1905 till Viborg där tsaren Nikolaj II förmodades landstiga vid en kryssning. Fyra studenter skulle utföra ett attentat där tsaren helst skulle dödas. GB har tonat ned händelsen - "ett huvudlöst projekt" och såg sig inte som någon större aktör. "Dynamit hade vi ej med oss, endast browningar", skrev han.

I oktober 1905 var han med om att bryta sig in i länsfängelset på Skatudden och befria den mordanklagade Lennart Hohenthal. Hans aktivism syftade till att göra Finland till en oberoende socialistisk stat. Denna syn kom delvis att ändras vid det röda upprorets utbrott 1917 då de röda allierade sig med ryssarna. I garderoben i sin källarvåning på Östra Brunnsparken 9 gömde han en telegrafisändare och hjälpte till med att skicka meddelanden till tyskarna i Estland för vidarebefordran till Mannerheims stab i mellersta Finland. Belönades efter kriget med Frihetskorset av fjärde klass.

Vid den vita segern, H:fors föll 12 april 1918, hörde GB till skyddskårens första bataljon och dessutom ingick han i en av de lokala krigsförbrytardomstolarna. En av GB:s vänner vid denna tid var Isak Alfthan som stod i spetsen för massavrättningarna i Viborg vid månadsskiftet april/maj. Finlands justitieminister från tiden efter kriget, Karl Söderholm, karaktäriserade Björlings agerande vid rättegångarna med orden: "Han var inte mild."

➤ GB figurerar främst i de något motstridiga beskrivningarna av den tilltänkta arkebuseringen av den främste ledarskribenten i upprorstidningen Työmies. Dennes namn var egentligen Algot Untola och han kom från Tohmajärvi i norra Karelen. Han hade medarbetat med artiklar sedan sommaren 1916 under signaturen Maiju Lassila. När de ordinarie ledarskribenterna flydde till Ryssland tog han över ledarredaktionen under namnet Irmari Rantamala. Någon rättegång mot Rantamala finns inte dokumenterad. Men han ingick i en speciellt organiserad avrättningsoperation som skulle bevittnas av ett flertal celebra personer på den vita sidan. Inalles skulle 13 personer avrättas och de skulle föras från häktet på Skatudden till Sandhamn.

Vid kajen i Södra hamnen kl sju på morgonen 21 maj 1918 låg bogserbåten Toskova med fem mans besättning. Åskådarna, en senator, författarna Wilkuna och Tarvas, förläggaren Railo, läkarna Gorbatov och Lyytinen, med stud Toppila och fångvaktarnas förman Ylhä stod på fördäck Fångarna stod i aktern. De åtföljdes av en exekutionspatrull från Vita gardets första bataljon förlagd vid Fabriksgatans folkskola där GB ingick. Rantamala blev dock inte arkebuserad eftersom han mitt ute på fjärden hoppade överbord och blev skjuten av vaktpatrullen i vattnet. Den döde togs ombord och medfördes till Sandhamn där övriga tolv avrättades på sedvanligt sätt i vittnenas närvaro. Tjugo år senare framfördes den ogrundade teorin att Rantamala skulle ha kastats överbord. Detta har bidragit till mytbildningen kring händelsen.

Källan till uppgiften om GB:s deltagande i avrättningar finns hos Leo Lindsten som uppges ha lagt ner "enorma mödor" på att spåra upp vilka som var med på Toskova och varför. Han namnger i sin bok om Lassila från 1977 tre av exekutionspatrullens medlemmar där GB är en av dem (en annan Kaarlo Grönberg). Leino (1997) anger dock inte varifrån uppgiften kommer enligt Lindsten. Enligt en odaterad dagboksanteckning av GB har däremot han själv inte deltagit i händelsen den 21 maj. Rantamalas öde omtalas där i förbigående: "En månad senare var han död på väg till Sandhamn. Han skall ha hoppat ur båten." Det anses dock att GB haft smärtsamma minnen av någon episod under kriget.

GB var nära vän till poeten Elmer Diktonius (1896-1961), som började som kommunist men som därefter blev alltmera ideologiskt ostadig.

Källor: www.kirjasto.sci.fi/bjorl.htm, Olle Leino, Utsikt från Skillnaden, Schildts 1997

Ett exempel på dadaistisk diktning från 1930:

harakiri-ka! ki, ka
hara-ra!
harakiri-ki! ki, ka, ki, ka!
hararara-ra!
ki-ka-
ki!
kiri-ra! svarta sotjnan som blod på din hand
svarta sotjnan skall dö för din hand.

[från Enn Kokk]

Gunnar Björling var min farfars kusin på mödernet (hennes bror Edvard var GB:s far).
Min farfars mor hette Fanny Lovisa Charlotta Åberg, men lär ha tagit
tillbaka namnet Björling strax innan hon gifte sig.

Fannys farfar Per Eggert Björling föddes 1780 i Vika i Dalarna. Han
var bokhållare vid Lottafors bruk utanför Bollnäs men rymde 1812 till
Finland, där han kallade sig Åberg. Han blev disponent på Fredriksfors
bruk och dog 1856 i Ulvsby.

Pers sonson, Gunnar Björlings far Edvard (alltså Fannys bror), tog
också tillbaka namnet Björling som ung. Han var posttjänsteman i Helsingfors.

Bretagne och Normandie

2010-09-18T23:53:00.004+02:00

Resan började extremt tidigt måndagsmorgonen 6/9 2010. Vi ställde bilen på Måby och flög till Charles de Gaulle nordost om Paris. En fin vy över de centrala delarna vid landningen. Buss avgick mot Bretagne. I Chartres intogs lunch och vi besökte katedralen från 1200-talet. Vi reste vidare i en pastoral landsbygd och rundade Le Mans.

Sent på eftermiddagen nådde vi Dinan som ligger längst inne i en smal vik som sträcker sig söderut från Smaragdkusten. Hotellet Jerzual ligger på östra sidan medan större delen av den medeltida staden ligger på den västra sidan och ett stycke upp mot en högplatå.

Tisdagen ägnades åt en rundtur västerut längs Rosa granitkusten. Vi besökte fiskeläget Binic. Därefter gick färden till den lilla staden Treguier. Vi stannade också till ute vid kusten som var ganska sönderskuren med en rad öar utanför. Ännu längre västerut ligger staden Perros Guirec på en liten halvö. Där intogs en lätt lunch bestående av crepes och cider. ett dussin ostron till lunch.

Onsdagen gick färden österut till Mont St Michel, som är en liten klippö strax norr om kusten en bit in i bukten med samma namn. Där finns ett medeltida kloster högt uppbyggt med ringmurar och utsides hissanordningar. Därefter for vi västerut och kom till en halvö med staden Cancale, berömd för sina ostronodlingar. Där intogs lunch bestående av ett dussin ostron. På västra sidan av halvön besökte vi därefter staden St Malo, omgiven av kraftiga ringmurar med bastioner ut mot havet. Här överraskades vi av ett häftigt regnoväder som kom från havet. På vägen hem stannade vi uppe i Dinan och kunde promenera nerför den medeltida gatan mot vikens inre med bron över till hotellsidan.

På torsdagen gick färden ännu mer österut mot Normandie och vi passerade Mont St Michel på avstånd. Vi passerade Granville på nedre västkusten av den halvö som begränsar Normandie västerut (med Cherbourg längst i norr). Därefter for vi österut till Bayeux som ligger en bit in från mitten av normandiekusten. Här besåg vi den berömda tapeten som illustrerar Wilhelm Erövrarens krigståg mot England med slaget vid Hastings 1066 som final. Tapeten är ett 60 m långt linnetyg med broderier av stiliserade bilder med händelser och viss text. En föregångare till vår tids serieteckningar men i större format.

Längre österut vid stranden tog vi in på Hotell des Thermes i den lilla badorten Luc sur Mer från förra sekelskiftet. Rummet på andra våningen hade balkong och utsikt mot havet och stranden med växlingarna mellan ebb och flod två gånger per dygn.

Fredagen ägnades åt D-dagen 6 juni 1944 då de allierade invaderade Normandie. Vi började västerut med Grandcamp, Omaha Beach, den sönderskjutna udden Pointe du Hoc, det bevarade tyska kanonbatteriet vid Longues-sur-Mer, den amerikanska krigskyrkogården i Colville och Port en Bessin där vi åt lunch. Därefter besökte vi invasionsmuseet i Arromanches längre österut. Här fanns ännu resterna av engelsmännens konstgjorda hamn, bestående av betongkassuner, ute i vattnet.

Lördagen 11/9 besökte vi det lilla slottet Breuil med calvadostillverkning. Vid kusten besökte vi den pittoreska orten Honfleur, känd som samlingsplats för impressionistmålare. På hemvägen kom vi till badorterna Trouville och Deauville där vi tog ett kort dopp. Vi passerade också Pegasus Bridge som de allierade säkrade kvällen den 5/6.

Söndagen for vi tillbaka till Paris längs Seine där vi stannade till i den lilla byn Caudebec-en-Caux och vidare till Rouen där vi åt lunch.

Det hemska underskottet i USA

2010-05-14T01:42:00.004+02:00

Här i USA är debatten om budgetunderskottet intensiv. För april rapporterades ett underskott som är fyra gånger större än för ett år sedan (kring 80 mdr $). Det är en stor grej på Fox News liksom attackerna mot Obamas stimulanspaket. Han lovade 3,5 miljoner nya jobb och nu ett år senare har antalet jobb (eller arbetslösheten?) minskat med 3,3 miljoner.

En till synes välbalanserad kommentator vid namn Glenn Beck uppträder i Fox med långa föreläsningar om vad olika politiker vill åstadkomma. Men på hans website är det kritik mot IMF och regeringens ekonomiska politik som dominerar. Här löser vi (USA) ut Grekland. Vem har frågat folket? För varje dollar IMF skänker till Grekland har USA (skattebetalarna?) skänkt 17 cent.

Även "liberals" här i New York, som jag träffat, har uppfattningen att budgetunderskottet leder till bankrutt. Enligt Fox kommer en kreditnedvärdering år 2013. Skatterna kommer att gå upp. Allmänt elände väntar. Kanske stimulans genom utgiftsexpansion är en dålig idé?

Glenn Beck har en website som på ett intressant sätt exponerar debatten just nu.

GLENN: Tack så mycket, Wilson. Jag älskar det här. Titta här. Här är New York Times i dag, På grekiska kris, vissa ser paralleller till USA: s skuld LIDANDEN. Det är enkelt att titta på protesterna - som demonstranterna och politikerna i Grekland och andra europeiska länder med enorma skulder och undrar varför de inte får det. De har njutit mer generösa regeringen fördelar än de har råd. Nr massmöte och ingen bailout fonden kommer någonsin ändra på det. Ingen förmån nedskärningar eller skattehöjningar kan ändra på det. Men i bakhuvudet kommer en gnagande fråga, skriver New York Times. Hur annorlunda är verkligen USA? Siffrorna på vår federala skulden blir skrämmande bekant. Skulden beräknas motsvara 140% av bruttonationalprodukten inom två decennier. Och i budgeten bekymmer av delstater och den verkliga bristen är ännu större. Grekiska skuld i jämförelse motsvarar 115%. USA förmodligen inte kommer att möta samma typ av kris som Grekland för alla möjliga skäl - Låt mig bara tillägga redaktionella kommentar här - eftersom Amerika är något annorlunda än resten av världen. Lagstiftningen i matte, finansieringen och fysikens lagar bara på ett eller annat bryta magiskt ner vid vår strand, men jag avvika. Men de grundläggande problemen är desamma. Båda länderna har en större regering än de betalar för, och politiker och slösare som vissa kan vara är inte den viktigaste källan till problemet. Vi folket. Vi har inte räknat ut sådan regering vi vill ha. Vi är positiva till Medicare, social trygghet, bra skolor, stora vägar, stark militär, låga skatter. Att handskas med koppla kommer att vara en central ekonomisk fråga av nästa årtionde i Europa och Japan och detta land. Vi är det största problemet eftersom vi inte har bestämt vilken typ av regering vi vill ha.

Ursäkta? Eeeh, ja, vi bestämde oss för det. Vi gjorde. Vi beslutade att en lång, lång tid sedan. De progressiva har sked utfodra oss detta nonsens och indoktrinera våra barn. Om man tittar på underverk socialismen, vet du var socialismen vinner? Det finns en ny Pew Research ut, och jag är bara drar dessa från toppen av mitt huvud. Men det är som 51% är emot socialism, har ett negativt sammanhang till 51% av amerikanerna säger socialism är dålig ... om du är 18 till 24. 18 till 24, studenter, som är så konstigt, studenter är för det. Huh. Det är konstigt. Vi är sked mat och indoktrinerade. Ursäkta mig, men det amerikanska folket har beslutat. Det amerikanska folket, säger de att regeringen, politikerna är inte problemet här. Folket. Folket talade! Vi sa att vi inte ville ha den stora vård! Vi sa nej! De gjorde det ändå. Folket är inte problemet. Politikerna är problemet. Folket är inte problemet. Har de frågar dig för en annan, vad är det, en total på $ 30 miljarder för Freddie och Fannie? Har de frågar dig? Du vet de betalat den i helgen. Jag minns inte ställs. Har de fråga om du ville rädda Grekland? Nej, jag var inte frågat. $ 1000000000000 bailout. IMF ligger bakom. Vi är 17% av IMF. Allt IMF ger till någon annan, det är 17 cent för varje dollar kommer från dig. Har du rösta på IMF? Är du för IMF? Vill du veta vilka de är? Vet du var de är? Vet du var de finns? Vet du vem som ordförande för IMF eller ordföranden i styrelsen eller C - jag vet inte ens deras struktur. Gör du? 17 cent av varje dollar från IMF kommer från fickan! Jag menar, inte ens få mig igång med den här. Att människor är problemet? Folket är problemet. Vad sägs om att Fed är problemet? Berätta struktur Fed. Berätta vad det är. Säg mig vem människorna är. Säg mig - du vet att det är ett privat bolag. Det är en samling av banker. Säg mig vilka de är. Vet du? Jag inte. Vet du varför? Eftersom du inte får veta. Det är hemligt. I ett land, i det här landet är det hemligt att veta vem som skriver ut våra pengar, som har stöd det? Detta är en anmärkning, en Federal Reserve anteckning står det högst upp på dina pengar. Vilka företag är de? Vilka? Vet du att Fed, att hjälpa, att hjälpa till, och det kommer att vara en god investering för oss, vet du att Fed i helgen beslutat att köpa euro? De köper Euro. Som en investering. Varför skulle vi köpa euro? Euron kommer att kollapsa. Så nu Fed, dessa privata företag, köper euro. Okej, det gör inte någon verksamhet sans. Så vad gör de får ut av det? Rätt, det stämmer, jag glömde. Jag glömde. Var fick vi börja? Brottslighet, att vara Inc. pengar kanaliseras till jätte företag. De rika, de - jag menar inte folket. Glöm de människor som gör, du vet, $ 200 miljoner per år. Glöm de människor som gör - den småaktiga lilla Oprahs av världen. Vi pratar inte om Oprah Winfrey sorts rikedom. Det är pish posh, man! Oprah är en fattiglapp. Vi talar om global ... Oprah inte köpa CDO eller CDS, vad fan, credit default swaps. Hon är inte köpa dem. Vem köper dem? Samma personer som fick just den biljoner dollar för Grekland. De fick pengarna. De tog en biljon dollar från skattebetalarna hela världen. De fick det som en räddningsaktion. Nu har de tagit att pengar och några av dem är nu de som satsar på någons Grekland. Så de kommer att få betalt två gånger.

(Maskinöversättning av Google)

En resa till New York

2010-05-04T00:31:00.002+02:00

Resan till New York blev i början mycket strapatsrik. Vi reste med buss på tisdagskvällen 20/4 istället för med flyg på torsdagsmorgonen. Bussen körde hela natten till Malmö och över bron till Danmark. Sedan åkte vi färja mellan Rödby och Puttgarden, genom Tyskland, Belgien, Holland, Frankrike. När vi kom fram till Calais försenade var klockan 11 på kvällen och där var skyltningen dålig. Till slut kom vi fram till färjorna och där var det kaos och köer. Vi lastade ur och på bagaget från bussen två gånger innan vi kom till rätt färja som gick 2 på natten. Den tog 1,5 timmar istället för 30 minuter som hade förutskickats (ingen svävare) och vi kom inte i säng förrän efter 4 på hotellet i Dover.

Därefter kom en ny buss och hämtade oss för färden till Southanpton dit vi kom 13:30 efter en del trafikstockningar (främst i motsatt riktning). Incheckningen gick mycket långsamt och vi kuppade oss in i förtid. Andra kom ombord ett par timmar senare.Vi hann ta en kopp kaffe och en smörgås innan det enda öppna stället på Queen Mary 2 stängde kl 16. Sedan blev det middag kl 18 och allt började fungera.

Varje dag serverades vi en kraftig frukost en stund efter 8. Därefter åt vi en trerätters lunch kl 13 och en fyrarätters middag kl 18. Alla måltiderna var vällagade och varierade. Men man måste se till att välja kalorisnåla alternativ och ta promenader runt båten. Fyra av middagarna var klädkoden strikt (smoking) och en av dem krävde bara slips och kavaj. Vi var på maskerad, shower och bio. Det fanns hela tiden mycket att göra. Dessutom kunde man se TV-program med specialinriktning och ibland CNN, FOX och BBC. Men ingenting sades om askmolnet. Var det en bluff? Hade vi inte behövt ta en charterbuss till Calais?

I NY for vi på en rundtur efter extra tidig frukost på båten och sedan bodde vi på hotell i två nätter på 45 gatan/Madison Av (Roosevelt Hot). Därefter tog vi en taxi till Horatio Street vid 14e gatan i Greenwich Village (van Gogh House) och fick nyckeln till en etta på 14 våningen med utsikt mot söder. Här har vi tillgång till NY Times men tv-kopplingen upphörde efter alltför mycket (?) zappade. Därför svävar vi i okunnighet om vad som hänt i världen mer än att Grekland är på kneken och att en bomb på Times Square avslöjades på lördagskvällen som vi besökt samma morgon.

Resan går vidare i morgon (idag svensk tid) till Baltimore och Washington och sedan åter till New York.

Avundsjuka botas med skadeglädje

2010-03-23T17:03:00.000+01:00

Avund är en fientlig attityd mot berättigade eller förtjänta skillnader. Fientlighet mot oförtjänta skillnader har med känslan för rättvisa att göra.

Hjärnforskningen visar nu att skillnader (oklart vilka) ger reaktioner i hjärnan av samma karaktär som vanlig smärta.

När det gick dåligt för dem som varit framgångsrika pga att de fuskat aktiverades istället belöningssystemet hos dem som tidigare känt smärta.

Notis i Forskning och Framsteg 1/10 om Dean Mobbs' forskning

Wellnessguiden refererar en artikel i Wall Street Journal (odaterat) om dessa experiment mot bakgrund av hur bra folk har klarat finanskrisen:

"Nitton personers hjärnor scannades av med magnetröntgen av några forskare vid universitetet i Cambridge. I första skedet fick personen höra om en kändis, idrottsstjärna, en bättre student eller någon mycket rik. Ju mer avundsjuka forskarna lyckades frammana hos personen, desto högre aktivitet rådde i den del av hjärnan som har att göra med konflikter och socialt avvisande. Med andra ord en del som inte får oss att må särskilt bra."

"I den andra delen av experimentet fick försökspersonerna reda på att den avundade ”bättre” personen hade råkat ut för en stor motgång. Det som hände var att en annan del av hjärnan då aktiverades. Denna del är direkt sammankopplad med sexuell lust, mat, droger och andra basala nöjen, likväl en av dopaminets måldestinationer. Dopamin är en av hjärnans viktigaste nervsubstanser för motivation."

Mobbs säger: "Det är de ”rika och berömdas” problem som med största sannolikhet ger oss den största skadeglädjen.” "

Om man föreställer sig att skillnader i välstånd nästan alltid är oförtjänta är det i praktiken fråga om avund och den tycks kunna lindras med skadeglädje.

När det negativa inte rapporteras kan skadeglädjen inte manifesteras. Däremot är intresset stort att rapportera om skillnader att bli avundsjuk på.

Elpriset har stigit trots att efterfrågan sjunkit

2010-03-19T23:56:00.006+01:00

Efterfrågan på el har minskat.

Vi hade faktisk en kraftig konjunkturnedgång 2009. Enbart industrins efterfrågan på el minskade med 6,8 TWh eller med 12 procent (Energimyndigheten). Så varför steg elpriset?

För hela Sverige minskade efterfrågan med 4 procent eller med 5,8 TWh så inte ens ökad efterfrågan från uppvärmningen på 2,1 TWh kunde på långa vägar äta upp minskningen på andra håll.

Om inte produktionskostnaderna ökat väsentligt så borde inte elpriset ha stigit. Så varför steg det med 5,1 procent i medeltal 2008-09? (Gäller villa med elvärme, rörligt pris; SCB.)

Orsaken är att produktionskostnaderna på marginalen steg när kärnkraften delvis stod stilla och vattenkraften minskade med 5 procent. [Dock har stegringen inte varat över hela året. SCB:s siffra gäller januari. Från Excelfilen kan man utläsa att stegringen i december var 3,8 procent och summerat över båda åren var det en sänkning med 15,6 procent - från 58,3 öre till 49,2.]

Men sett på längre sikt har elpriserna stigit flera gånger. En del förbrukare har fått betala 2,8 gånger mera sedan 2000 och andra över tre gånger mera. Inte heller i ett tioårsperspektiv har efterfrågan på el ökat väsentligt. Statistiken är svåråtkomlig. Elproduktionen var 133,7 TWh 2009 och ca 145,3 TWh år 2008.

Elanvändningen 1970-2008, TWh

Diagrammet visar ingen påtaglig ökning av elanvändningen sedan avregleringen 1996. Ändå har priserna tredubblats. (nov 2009:28 , s 89 pdf; äldre vers 5/2-09 ET 2008:15)

Bostäder och service förutses i kortsiktsprognosen (pdf, mars-09) svara för 73,2 TWh år 2010, varav elvärme 21,2 och hushållsel 19,5 (driftel 32,5). Totalt 146,5 TWh el 2010. (pdf, 8/7-09 el 19/8)

Se även Energimyndighetens långsiktsprognos med elexport på 25 TWh år 2030 (prm).

RUT-statistik

2010-03-16T23:03:00.001+01:00

Hur många jobb som avdraget för hushållstjänster skapar kommer att bli en viktig fråga i valrörelsen 2010. Även synen på vem som utnyttjar dem verkar bli viktig. Här några länkar:

SCB Välfärd nr 2 2009. Användes i Agenda 14/3 2010. Ca 1 000 heltidsjobb hå2 2007 inkl redan existerande.

Roland Spånts artikel Brännpunkt SvD 7/3-10 Grov överskattning av jobbeffekten med kritik mot Almega. Svar (allmänt hållet) 15/3.

Carl B Hamiltons blogg 15/3-10 med kritik mot Agenda.

Organisationen Företagarna gjorde en rapport i januari 2010 om både ROT och RUT (pdf). Den bygger delvis på Almegas rapport. Bedömningen är 6 000 (nya?) jobb på årsbasis 2009. Oklart hur. Även en oklar beräkning av den statsfinansiella vinsten presenteras: "Som nämns ovan har utbetalningarna för ROT-avdraget bara
under andra halvåret 2009 uppgått till ca 3,7 mdr kr. För helåret
kan vi därmed räkna med åtminstone 7 mdr kr i totala ROTavdrag.
Det motsvarar en omsättning för företagen (med
materialinköp etc) på knappt 20 mdr kr. Detta innebär i sin tur
skatteintäkter i form av arbetsgivaravgifter och moms på ca 7 mdr
kr (moms 20 % på total omsättning samt arbetsgivaravgifter på
drygt 30 % på arbetskostnaden (exkl. moms) som uppgår till drygt
11 mdr). Till detta kommer inkomstskatter etc. För varje krona
som lämnar statsbudgeten i avdrag, kommer därför ca 1,50 kr
tillbaka – sannolikt mer. Vi kan alltså konstatera att ROT-avdraget
ger ett rejält plus för statskassan"

Almegas rapport 22/2-10 - 11 000 personer arbetar i hemservicebranschen.

Almega 2/3-10 - RUT nyttjas av alla inkomstgrupper.

Almega 2/3-10 - Ulf Lindberg svarar Anders Utbult på Newsmill om 11 000 jobb.

Folkpartiet Eslöv 14/2 presenterar beräkning på 4 400 jobb.

Idealsamhället

2010-03-08T15:26:00.003+01:00

Här en beskrivning av olika samhällsmodeller i romanform av sociologen Steven Lukes (1996). Det är professor Caritat som besöker olika samhällen och till slut får höra talas om det utopiska Egalitaria. Romanen heter The Curios Enlightenment of Professor Caritat (amazon.com).

"Professor Caritat (named after the surname of the Optimistic philosopher better known to us as the Marquis de Condorcet), a specialist on the thinkers of the Enlightenment, is a cross between a sophisticated Candide and a Gulliver. He is a citizen of Militaria, a repressive state run by a military dictatorship. He has to flee from that and embarks on a mission to find a state in which the ideas of 18th century philosophers have been applied and to see how these ideas have turned out in practice. He is looking for the best of all possible states. But in each of these countries he gets into trouble, wittily described, and has to move on.

The first country he visits is Utilitaria, which is governed by the ideas of Jeremy Bentham; and a soulless place it is, where there is no place for anything that cannot be proved to be `useful' to its society.

The next country is Communitaria. Its government is committed to total respect and equal treatment for every ethnic and every religious community, but it interprets respect in such a way that any comment which might suggest that one way of living or one set of ideas is superior to another, and every criticism of any group, is severely punished, so it is in effect an extremely intolerant state.

From there Caritat escapes to Proletaria - named, he is told, after the class that had brought it into being, although that class, like all others, has since withered away, as indeed has the state itself.

This turns out to be a phantasmagoria, from which he awakes to find himself in yet another country, Libertaria. Here free enterprise is rampant, every public service is in the process of being privatized, financial extortion is the name of the game, and woe betide those who can't play it. The country seems to be an ally of Militaria: though Libertarian `freedom' is missing there, Militaria's maintenance of `order' is something the Libertarians admire.

Finally, on his way out of that country, the Professor makes it to Minerva, a border town in the North of Libertaria. There he comes to the wise conclusion that what was the matter with all the dystopian states he had visited was that the single-minded pursuit of just one desirable aim (Order, Welfare, Respect, Equality, Freedom of Action) leads to the suppression of all the others. Condorcet had observed that all human ideals are linked together in an indissoluble chain. More practically, Isaiah Berlin (whom Lukes does not name in the text, though he does mention him in the bibliography) has taught that there needs to be a trade-off between all these desirable aims. How to strike this balance must be a never-ending quest, requiring much Wisdom.

One of his interlocutors in Libertaria had told him that people once believed that there was a state called Egalitaria north of their country, but that they had found that it did not exist and was in fact a utopia. Perhaps that is the reason why the book ends in Minerva, with Caritat seeing that just beyond the border is a crossroads from which several roads extended."

En resa till Menton

2009-10-17T23:06:00.000+02:00

Resan till Frankrike påbörjades vid City-terminalen där vi avlämnades med bil. Sedan reste vi med buss ca 1,5 timmar till Skavsta. Därifrån flög vi kl 16 med Rayan Air till Toulon nordväst om Nice. Flygresan tog ca tre timmar.

I Toulon visade det sig att flygbussen gått för en timme sedan. Nästa buss till Nice skulle gå två timmar senare. När den kom fram till Toulon skulle sista tåget till Nice och sedan Menton nordost om Nice ha gått. Alternativet var taxi. Ett svenskt par i samma situation nämnde att taxi till Toulon kostade 150 € vilket var oöverkomligt för dem. Det visade sig dock att priset var 60 € och detta delade vi på fyra personer. Svenskarna hade ingen kassa men lyckades leta upp en uttagsautomat på Toulons järnvägsstation och kunde så betala vårt utlägg.

Från Toulon gick tåget till Nice på drygt 1,5 timmar. Efter 25 minuters väntan i Nice gick tåget till Menton på drygt en halvtimme. Vi ankom till Menton ca 11:30 och kunde gå till gamla stan och vår inkvartering tre tr upp som vi tog i besittning strax efter 24.

(31/10 22:33)

Andra världskrigets utbrott

2009-09-01T11:32:00.000+02:00

Var det dålig tysk underrättelsetjänst som orsakade världskrigets utbrott för exakt 70 år sedan idag?

Jag skall sammanfatta en okonventionell hypotes om orsakerna till utbrottet just i september 1939. (Inspirerad av Henrik Berggrens artikel i DN idag.)

Hitler trodde att västmakterna var eftergivna och att han med psykologisk hotpolitik kunde expandera Tyska riket. Men han var ändå rädd för att gå för hårt fram efter Tjeckoslovakien 1938. Därför ville han inte utan vidare gå in i Polen.

Stalin var intresserad av att utvidga Sovjetunionen. Men han kunde inte hoppas på revolutioner eller andra omvälvningar om det inte skapades ett orosmoment eller rentav krig. Denna potential hade Hitler. Men hur skulle Stalin kunna uppmuntra Hitler att gå vidare så att det eventuellt blev krig?

Om Sovjet och västmakterna bildade en pakt mot Hitler skulle denne aldrig våga sig på ett aggressionsföretag mot Polen som kunde leda till krig. Men om Hitler och Stalin ingick en non-aggressionspakt som visade att de stod på samma sida kunde detta tänkas uppfattas som att det inte skulle gå att stoppa Hitler. Åtminstone skulle Hitler kunna uppfatta saken så. Då skulle han våga sig på att invadera Polen.

Stalin tog initiativ till Molotov-Ribbentrop-pakten i slutet av augusti 1939. Därmed trodde Hitler att västmakterna skulle avhålla sig från en krigsförklaring vid en tysk invasion av Polen. Hans spioner bekräftade detta. Men Stalins underrättelseverksamhet var bättre. Han kan ha fått veta att västmakterna verkligen skulle förklara krig trots pakten.

Denna hypotes förklarar varför Stalin gjorde den i de flestas ögon ologiska överenskommelsen med Hitler. Den ligger också i linje med Stalins försiktiga expansionspolitik: att låta motståndarna slå ihjäl varandra för att därefter gå in och ta hand om resterna utan större motstånd. Det finns ett referat av hur Stalin framställde detta för politbyrån daterat till 23 september.

Pinatubo och temperaturåterkopplingen

2009-08-29T23:30:00.002+02:00

Den gängse klimatpolitiska teorin säger att en exogen temperaturförändring skall bli 3-4 gånger större genom att vattenångan i atmosfären påverkas. En fördubbling av koldioxidhalten skall alltså inte ge enbart en temperaturstegring på 1-1,2°C utan en ökning på 2-4°C.

Den initiala temperaturökningen anses relativt enkel att bevisa med hjälp av Stefan-Bolzmanns lag (wp).

Värmeutstrålningen från en kropp med temperaturen T till omgivningen med temperaturen

T 0

är en funktion av temperaturskillnaden och arean (A). Emissiviteten

ε = 1 för en perfekt "svartkropp" och

σ är den s k Stefan–Boltzmann konstanten .

Ett sätt att testa denna hypotes om återkoppling är att analysera vilka effekter vulkanen Pinatubo fick på temperaturen efter sitt utbrott i juni 1991. Den borde ha gett en kraftig avkylning genom återkopplingen.

Vulkanen Pinatubo, som ligger i Filippinerna, spydde ut omkring 17 miljoner ton SO_{2 som genom luftens fuktighet övergick till svavelsyrlighet - en aerosol som anses reflektera solljuset. Detta sänkte temperaturen på norra halvklotet med 0,5-0,6 grader och hela jordens temperatur sjönk ca 0,4-0,5}°C. _{Stefan-Bolzmanns lag ger med 0,95 för emissiviteten och 288,5 grader K (15,4}°C) för jordytans temperatur en klimatkänslighet på 0,19°C per W/m2 eftersom den initiala strålningsdrivningen uppskattades till totalt 2,7 W/m2 från utbrottet. Några återkopplingseffekter i någondera riktningen finns inte med i beräkningarna (se Barett & Bellamys sajt).

Vad säger detta? Vi kan jämföra klimatkänsligheten som av IPCC uppskattas till 0,5°C per W/m2 enligt B&B. (Se även min bloggartikel 5/3 -07).

Borde återkopplingen via minskad vattenånga och ytterligare avkylning ge en varaktig sänkning av temperaturen? Det ligger när till hands att tro det, men när aerosolerna bryts ner kommer albedot att minska och en uppvärmning att ske. Anmärkningsvärt är dock att vi får vänta i tio år innan temperaturen blir lika hög som före Pinatubo (om vi bortser från El Niño 1997-98).
Diagrammet visar att redan 1993 började temperaturen stiga. Då hade både aerosolerna brutits ned och stoftmolnen sjunkit till marken. Om det fanns en återkopplingseffekt från vattenånga måste den ha varit mycket begränsad. Resonemanget skulle också kunna tillämpas på El Niño. Men där kan man inte isolera återkopplingen från den initiala förändringen som vid ett vulkanutbrott. Att åberopa El Niño som ett argument för att återkopplingen saknas genom den påföljande temperatursänkningen verkar inte möjligt eftersom vi har ett kylande havsfenomen i form av La Niña som exogent skulle kunna motverka hela uppvärmningen.

I diagrammet ovan från wp illustreras hur aerosolerna minskade efter Pinatubos utbrott och relationen till övrig minskning av aerosolerna över längre tid (källa: NASA). Intressant i sammanhanget är att den kylande effekten fån Pinatubo bara fortgick till mitten av 1992 när ännu mer än hälften av aerosolökningen fanns kvar. Om det fanns en återkopplingseffekt från vattenångan borde en avsevärt större kylning hunnit äga rum.

(Rev 30/8)

Komplettering 4/9: Den matematiskt beräknade fördubblingen av koldioxidhalten från 275 till 550 ppm ger en strålningsdrivning på 4,3 W/m2 (uppg fr -98) och är alltså huvudorsaken till den förstärkta växthuseffekten. Om vi sätter den initiala effekten till 1,2 grader blir relationen 1,2/4,3=0,28 grader i temperaturkänslighet per W/m2. Vi kan jämföra detta med Pinatubo-effekten på 0,19 grader. Kanske skall beräkningen istället göras som att förstärkningen går från 280 till 550 och bara ger 1,0 grader. Vi får då 0,22 grader. Om Pinatubo gav 0,6 grader borde detta vara konsistent med 0,22 grader.

Vi ser då att Pinatubo gav en strålningsdrivning (negativ) som motsvarade ca 60 procent av strålningsdrivningen från en fördubbling av CO2. Någon ytterligare effekt inträffade inte. Men när det gäller CO2 antar man en förstärkning med 2-4 gånger (eller mer). Denna effekt går inte att belägga empiriskt från Pinatubo. Snarare pekar effekten från Pinatubo att temperaturkänsligheten var större än 0,19 grader per W/m2 men att någon negativ återkoppling verkade samtidigt.

(6/9) Idag säger IPCC att effekten av fördubblad CO2 kan beräknas med den förenklade formeln:

dE=a.ln(co2/co2orig)

För alfa anges 5,35 som en genomsnittlig IR-absorptionsförmåga för CO2. Det ger vid fördubbling 5,35x0,301x2=3,22 W/m2. Om temperaturökningen sätts till 0,98°C får vi en temperaturkänslighet på 0,30°C per W/m2 strålningsdrivning. Det förefaller något otillfredsställande att absorptionsförmågan på 10 år sjunkit i analyserna så att strålningsdrivningen minskat med 25 procent (från 4,3 till 3,2 W/m2).

(22/10) Douglass & Knox, översikt om Pinatubo Phys Org 2005
Vetenskaplig artikel Geofys Res Lett 32 -05
Svar t Wigley et al, disk m Annan, blog-08
Vetensk art om oceanernas begränsade påverkan i GRL 373 36 -09 (aug 09), övers SPPI pdf, physorg pdf

28/2-10 Dessler mfl 2008 om vattenånga (pdf), ref till Forster & Collins 2004 om Pinatubo med resultat för klimatkänsligheten på lq = 1.6 W/m2/K. Ligger i linje med återkopplingen från vattenånga på 2,04 W/m2/k

Olika sorters altruism

2009-05-17T14:04:00.000+02:00

Med altruism menas generellt att gynna andra på bekostnad av egna intressen. Detta kan vara i form av risk för svåra skador, faktiska skador, offra livet för någon eller genom en resursöverföring. Verklig altruism måste dock separeras från transaktivt beteende som ofta missvisande kallas "reciprok altruism" (en sorts handelsutbyte). Altruism mellan genetiskt besläktade individer är också något som inte brukar räknas som verklig altruism.

I experiment har man testat några olika utfallssituationer som alla har något med altruism att göra. En första kategorisering är huruvida det som skall fördelas är något som erhålls oberoende (dvs utifrån eller från försöksledaren) eller om det är något som kontrahenterna redan innehar (genom t ex förtjänst). Jag kan tänka mig följande varianter:

A. Innehavet är etablerat
1) Den som har mera avstår till den som har mindre.
2) Den som har mindre avstår till den som har mer .

B. Något som tillkommer skall fördelas
1) Den som styr kan låta andra få (upp till) lika mycket som man själv (1,0 eller 1,1)
2) Den som styr kan avstå en ytterligare förbättring till en annan som har mindre (2,0 eller 1,1)
3) Den som styr kan låta andra få mera än man själv (1,1 eller 1,2)
4) Den som styr kan avstå en ytterligare förbättring till en annan som då får mer än man själv(2,1 eller 1,2)

Vi ser här att 1) och 3) inte handlar om att göra egna uppoffringar. Det är enbart en fråga om psykologisk beredskap att acceptera att andra får det bättre utan att man själv får det sämre. Kanske handlar det om att lägga band på sin missunsamhet.

Varianterna 2) och 4) handlar däremot om att avstå en förbättring till en annan - antingen så att man får lika mycket eller så att den andre får det bättre än man själv. Detta avspeglar den centrala moraliska frågan som altruism handlar om. Här kommer enligt vissa det egalitära moraliska kravet också att påverka. Men kristen etik tar väl inte hänsyn till sådant?

Varianterna 1-3 har testats av Fehr på små barn och upp till 8 år. De har också testats gällande attityd till den egna gruppen och gentemot främlingar i samma ålder.

Variant 1) utföll med tillmötesgående i ca 40 procent av fallen (3-4 år) gentemot en utanförstående grupp och ca 65 procent gentemot den egna gruppen.

Variant 3) där den andre kan få mer än man själv utan att man själv kan få denna förbättring utföll med tillmötesgående i knappt 60 procent av fallen gentemot båda grupperna men med kraftigt minskande tendens i högre ålder, knappt 20 procent. (Fehr försöker se egalitära inflytelser.)

Varianten 2) som kräver uppoffring men bara till likanivå är synnerligen impopulär bland de små barnen gentemot den egna gruppen, mindre än 10 procent. Tendensen ökar dock med ålder (och uppfostran) till ca 45 procent. Gentemot främlingar minskar den initialt högre nivån något med åldern, till drygt 10 procent.

Något test av variant 4) har jag inte sett. Sannolikt borde den vara ännu mindre populär bland de mindre barnen i enlighet med 2). Men den ökande altruistiska tendensen med åldern från 2) som rimligtvis beror på uppfostran, borde istället motverkas av tendensen från 3) som genom någon påverkansfaktor minskar generositeten.

Moralkänslan medfödd?

2009-05-09T00:57:00.000+02:00

I vetenskapsradion den 8 maj redogör man för några indikationer på att människans moraliska beteende är medfött. Hänvisningar görs till djur som apor och hundar (lyssna).

"Frågan om moralens ursprung har länge fascinerat Frans de Waal, psykolog och primatforskare vid bland annat Emory University. I sin forskning på apor har han kunnat upptäcka många likheter mellan människors och andra däggdjurs beteende. Schimpanser håller om och tröstar kamrater som slagit sig, kapucinerapor reagerar med ilska när de blir orättvist behandlade."

Här relateras ett apförsök med utbyte av sten mot guka och sedan får den ena apan en druva istället, vilket frustrerar den andra.

En teori är att moraliskt beteende behövs för samarbete och alltså är ett sätt för att upprätthålla implicita avtal:

"Antropologen Christopher Boehm menar att nyckeln till moralens uteckling hos människan var att vi började jaga stora bytesdjur. Det kan ha tvingat fram ett samhälle där samarbete gynnades, och där man inte behövde ta till våld för att straffa de som bröt mot gruppens normer."

Här är tesen att det gamla repressiva systemet med en alfa-hanne som styrde måste avvecklas för att en samarbetsinriktad utveckling skulle ske. Detta utvecklade moralkänslan. Den ger större överlevnadsförmåga.

Marknadsekonomins "pacta sunt servanda" kanske är medfödd hos människan?

Finansiella fakta

2009-04-22T13:59:00.000+02:00

Här har jag samlat några grundläggande finansiella och reala statistiska uppgifter över globala förhållanden och även något för Sverige. Kompletteringar görs efterhand.

Världens BNP 54,6 biljoner USD 2008 (wkp), USA:s 14 bnr, Sveriges ca 0,36 bnr (kurs 8,5).

Världens befolkning 6,7 mdr nov 2008,

BNP per capita PPP: 9 774$, (valuta: 7 178$)

Samlade finansiella tillgångar 194 biljoner USD (2007/08), 170 bnr (08/09)
Minskning -08 24 bnr $ (börsfallet hösten -08 30 bnr $) SvD 20/4-09 från AT Kearney i Norden. Sverige: 12 o47 mdr kr ultimo 08 (minskning 296 mdr kr sed 07).

Den 10/3 rapporterade DI (s 24) att världens finansiella tillgångar (aktier o olik obl) minskade med 50 bnr $ 2008 enl den asiatiska utvecklingsbanken (VD Claudio Loser).

***

Finanskrisen

Nedskrivningar till följd av krien enl IMF: 4 bnr $ (mogna marknader), USA: 2,7 bnr $

Krav för återställning av bankernas nivå för eget kapital i relation till tillgångarna, USA: 500 mdr $, EMU: 725 mdr $ (relationen mitten av 1990-talet). Källa: V Munkhammar, DI 22/4 -09.

Förlustprognos enl IMF (slutet av 2010) på dåliga lån och giftiga värdepapper 4,1 bnr $.
Banker 61 %, resten av nedskrivningarna drabbar försäkringsbolag, pensionsfonder o bol utanf banksystemet (DI 22/4 s 20).

***

Svenska fakta

Minskningen av finansiella tillgångar 08: 12,4 procent i världen men bara 2,4 procent i Sverige (framräknat enl ovan).

Depressionen på 20-talet i USA

2009-04-19T14:39:00.000+02:00

Här har jag samlat några spridda iakttagelser.

Först en kommentar från min blogg den 12/3 2009:

"Kanske höjningen av styrräntan i USA 1920 var en motåtgärd mot den spekulativa högkonjunktur som utbrutit under senare delen av 1919. Politiken var motsägelsefull eftersom den federala budgeten underbalanserades mycket kraftigt budgetåret 1918/19 (rt).

Underskott samtidigt som man hade nästan full sysselsättning genom att exportindustrin gick för högtryck för leveranser till det krigshärjade Europa var ett misstag. Det ledde till inflation och inflationen förvärrades av en lagerboom som spekulerade i värre inflation. När sedan exporten föll tillbaka, finanspolitiken blev restriktiv med överskott och räntan höjdes på det kapital som fanns i lagren skedde ett tvärt omslag vid mitten av 1920. [BNP föll 24 procent 1920-21, enl NR. Detta motsägs av nyare forskning som anger några procent, diagram]

Priserna började sjunka och företagen vräkte ut sina lager på marknaden med ännu större prissänkningar som följd. Produktion och investeringar stannade av och 100 000 företag gick i konkurs.

När lagren hade uttömts behövde produktionen öka. Räntan sänktes och företagen fick kredit. Avbetalningshandeln introducerades på konsumentsidan. Produktionen ökade kraftigt under 1920-talet. Skattebaserna ökade och finanspolitken fortsatte att visa budgetöverskott under hela 20-talet."

Bytesbalansöverkottet minskade med 40 procent till 2,1 mdr $ 1921 (ehnet).

Länk till Cato Institute, National Review 7 jan 2009 om president Warren G Harding (1921-23) av Jim Powell där han beskrivs som den som bäst lyckades bekämpa en depression (som aldrig uppträdde under senare delen av 1920-talet). Artikeln handlar dock nästan inte alls om depressionen 1920-21.

Ett utdrag från Vita Husets redovisning (pdf) av de federala inkomsterna och utgifterna budgetåren 1919-1925, miljarder dollar:

18/19 ink 5,1 utg 18,4
19/20 ink 6,6 utg 6,4
20/21 ink 5,5 utg 5,1
21/22 ink 4,0 utg 3,3
22/23 ink 3,9 utg 3,1
23/24 ink 3,9 utg 2,9
24/25 ink 3,6 utg 2,6

Året före själva depressionen var budgetsaldot alltså minus 13,4 mdr (bå slutade 30/6 1919) under Wilson. Innan Harding blev president var underskottet borta - bå 19/20 visade ett överskott på 0,3. I mars 1921 blev Harding president och detta bå blev överskottet 0,5 mdr. I september hölls en stor arbetslöshetskonferens i Wash. Hardings första budget utföll med ett överskott på 0,7 mdr (21/22) och hans andra också med 0,7. Det tredje bå 23/24, som han bara upplevde en månad av, uttföll med ett överskott på 1,0 mdr dollar. Harding avled i aug 23. Han efterträddes av vicepresidenten Calvin Coolidge.

Harding sänkte skatterna och de federala utgifterna. Ännu 1929 var utgifterna mindre än 1922 vilket också gällde intäkterna. Någon inflation förekom inte. Den finansiella utvecklingen föreföll stabil under 20-talet. Men de reala var synnerligen expansiv och enligt min mening omöjlig att upprätthålla i det långa loppet.

Sysselsättningen sjönk med ca 2,5 milj pers 1921. En kraftig ökning skedde 1922 och 23 hade nivån från 20 överträffats. Diagram
Artikel i wikipedia
Ovanstående diagram också från eh.net visar att arbetslösheten ökade från 5 toll 9 procent 1921 för att sjunka tillbaka till 1920 års nivå 1923. Andra halvan av 20-talet låg arbetslösheten mellan 4 och 5 procent. Detta i motsats till vad Powell skriver i NR :

"The unemployment rate continued to decline, reaching an extraordinary low of 1.8 percent in 1926. Since then, the unemployment rate has been lower only once in wartime (1944), and never in peacetime."

Man kan undra hur statistiska uppgifter kan vara så disparata för USA.

Intressant är att historikerna finner att lönerna sjönk 10,2 procent i tillverkningsindustrin 1921 samtidigt som konsumentpriserna sjönk drygt 10 procent. Lantarbetarna drabbades dock av större lönesänkningar (30%).

Börsens utveckling hittar jag inte. Här nedan visas utvecklingen fån 1923 till 1930:
Från 1923 till hösten 1929 drygt tredubblades börskurserna (något verkar vara fel i tidsuppgifterna på x-axeln). Gene Smiley skriver:

"Charles Kindleberger (1973) and Peter Temin (1976) examined common stock yields and price-earnings ratios and found that the relative constancy did not suggest that stock prices were bid up unrealistically high in the late twenties.—Gary Santoni and Gerald Dwyer (1990) also failed to find evidence of a bubble in stock prices in 1928 and 1929.—Gerald Sirkin (1975) found that the implied growth rates of dividends required to justify stock prices in 1928 and 1929 were quite conservative and lower than post-Second World War dividend growth rates. "

Han menar dock att en viss övervärdering förekom (kanske 30 procent). Men börsnedgången orsakade inte depressionen som Galbraith menade 1954.

Mer om 30-talsdepressionen senare.

Sverige på 11:e plats i stimulansligan i EU

2009-03-18T16:40:00.001+01:00

EU-kommissionen beräknar att stimulanseffekten 2009 blir 3,9 procent av BNP för Sverige. På första plats ligger Irland med 6,7 procent. Och Sverige kommer på 11:e plats efter Nederländerna på samma nivå.

Stimulanseffekt av regeringspolitik (inkl aut stab). Procent av BNP.

Irland 6,7
Storbritannien 5,0
Spanien 4,9
Tyskland 4,7
Danmark 4,6
Luxemburg 4,4
Belgien 4,3
Portugal 4,1
Finland 4,1
Nederländerna 3,9
Sverige 3,9

Källa: EU-kommissionen (enl LO-tidningen 5/3)

Det amerikanska stimulanspaketet på 787 mdr USD motsvarar ensamt 5,5 procent (av 14,4 bnr USD).

Om automatiska stabilisatorer, Alliansfritt Sverige 3/4 2009

Klimatskeptiksk översikt i FT + ryska forskare

2008-08-12T14:38:00.000+02:00

En artikel om skeptikerna inom klimatpolitiken publicerades 30/5-08 i FT av Fiona Harvey (Heat and Myth). Hon ser två grupper skeptiker: de som anser att den etablerade synen är fel och de som anser att man ändå kan leva med effekterna (t ex Lomborg). En svaghet i artikeln är att hon inte separerar kritiken mot förekomsten av uppvärmning från kritiken att som accepterar (viss) uppvärmning men som hävdar att det mesta är naturligt. Här finns också ett kort referat om tyska och brittiska forskare som menar att havsströmmar och liknande kommer att ge kallare klimat det närmaste årtiondet.

I den indiska tidningen The Hindu skriver 10/7-08 en rysk vetenskapsjournalist, Vladimir Radyuhin, en artikel med titeln Challenging the basis of Kyoto Protokol som tar upp i alla fall några vetenskapliga påståenden. Växthusteorin bygger på klimatmodeller. Uppvärmningen 1970-1998 var naturlig och generad av en 60-årscykel för solen. Utan koldioxid i atmosfären skulle " global climate would not become any cooler” säger solfysikern Vladimir Bashkirtsev. Artikeln tar upp Rysslands klimatpolitik och menar att Kyoto först 2017 skulle få någon effekt. Även en del om ozon.

Vad är en borgare?

2008-05-08T18:21:00.000+02:00

Vad är en borgare? Det frågar Johan Ehrenberg i ETC 8/5-08. Han ger där en ganska överdriven bild som ingen känner igen. Det verkar vara en lista över fördomar hos en utrerad vänsterperson som avslöjar mera om honom själv än om verkligheten.

Olika fattigdomsmått

2008-04-19T00:49:00.000+02:00

Socialstyrelsen kom i mars med en rapport (pdf) om folkhälsa och sociala förhållanden. Där finns en intressant översikt av fattigdomens utveckling enligt tre olika mått, se nedanstående diagram:

Det relativa fattigdomsmåttet är egentligen måttet för risk att bli fattig, dvs 60 procent av medianinkomsten. I Sverige låg gränsen på 8 761 kronor per månad i disponibel inkomst år 2006. Ökningen beror på att inkomsterna för hög-och medelinkomsttagarna har varit större än för de lägsta inkomsttagarna, t ex studenter och socialbidragstagare.

Absolut fattigdom är en teoretisk beräkning av socialbidragsgränsen (med någon avvikelse). Alla som är så fattiga är dock inte berättigade till ekonomiskt bistånd (t ex måste bilen säljas). Därför är det färre som är socialbidragstagare (365 000 hush 2006).

Sverige och Island har lägst andel relativt fattiga inom EU.

Religion inte bra för välståndet

2008-03-28T17:19:00.000+01:00

Sociolog hävdar att sekularisering ger bättre välståndsutveckling.

Det verkar finnas ett direkt samband mellan ekonomisk framgång och sekulära samhällen. Länder med få människor som är intensivt religiösa – de skandinaviska länderna, Nordamerika Israel, Tyskland – har också högt välstånd. Det hävdar en världsberömd sociolog, Alan Wolfe, i en artikel i The Atlantic Monthly:

”Historians may one day look back on the next few decades, not as yet another era when religious conflicts enveloped countries and blew apart established societies, but as the era when secularization took over the world.”

Länk till artikeln i mars 2008.

Fakta om bioenergi

2008-02-02T17:49:00.000+01:00

Vetenskapsakademien redovisar följande siffror för den svenska bioenergiproduktionen 2004:

Produktion
Skogsbruk 92 TWh
(varav import 12 TWh)
Jordbruk 4
Torv 4
Avfall 8
Summa 108 TWh

Användning
Värme 90 TWh
Elektricitet 6
Etanol 2
Förluster 10
Summa 108 TWh

Biobränslen svarar för 17 procent av Sveriges torala energitillförslel enligt KVA. Av dessa utgör skogsråvara 85 procent (dock är 11 procentenheter importerad). Användningen av etanol tillgodoses genom import.

Skogstillväxten är regelmässigt större än avverkningen i Sverige. Den totala volymen skog är ca 3 Gm3sk. Tillväxten är 101 Mm3sk och avverkningen 84 Mm3sk (2002). Eftersom endast drygt 80 procent av tillväxten avverkas ökar skogsförrådet vilket i energitermer motsvarar ca 75 TWh per år.

Enligt Per Olov Nilsson fördelar sig uttaget av energi år 2004 på 75,9 Mt(torrsubst) eller 380 TWh sålunda:

Energigenerering 80 TWh - 21 %
Skogsindustriella produkter 87 TWh - 23 %
Avverkningsrester kvar i skogen 137 TWh -36 %
Ökning av skogsförrådet 76 TWh - 20 %
(KVA sid 14)

Energigenereing utgörs till största delen av svartlut från massaindustrin (40 % är fjärrvärme o brförädl). Produkterna utgörs av pappersmassa och sågade trävaror (spånplattor tillverkas inte längre). Svartlut skulle kunna användas som råvara för fordonsbränsle men är ännu nödvändig för massainidustrins egen energiförsörjning.

Skogsforsk har bedömt att uttaget skulle kunna ökas med 20 procent till 2060 (bas 90 Mm3) dvs med 36 TWh. Skogsindustrierna anger 2006 att uttaget av avverkningsrester på 7 TWh skulle kunna höjas till 20,3 fördelat sålunda: grot 8 TWh, långa toppar 0,8, klena träd 3,0, övrig röjning 3,0, stubbar 5,1 och rötved 0,4. KVA drar slutsatsen att tillskottet skulle kunna bli ca 20 TWH utan att tära på kapitalet.

Resten av bioenergipotentialen finns huvudsakligen inom jordbruket. Sveriges jordbruksareal uppgår totalt till 3,2 miljoner ha, varav knappt 2,7 miljoner ha är åkermark och resten, drygt 0,5 är betesmark. De tre produktionssystem som har de bästa ekonomiska förutsättningarna är: Odling av vete för etanolproduktion, odling av oljeväxter för produktion av RME, och odling av
Salix (energiskog) för värme, el och drivmedel. Dessutom rekommenderas lantbrukarna
att satsa på gödselbaserad biogasproduktion. (Pål Börjesson Sou 2007:36)

Salix odlas idag på 14 000 ha. 50 000 ha (ev 2013) genererar 1,25 - 2 TWh. Idag 2006 produceras 0,2 TWh. Salix är impopulärt bland bönderna. Nyplanteringen har sjunkit till 300 ha år 2007. Odlingarna måste ligga inom 50 km från värmeverk. Ungefär 12 procent av åkermarken ligger i träda. Den skulle kunna tas i anspråk för salixodling och KVA bedömer potentialen till 10 TWh (kanske bara 8).

Avfall från kommunala reningsverk, animaliska biprodukter (framförallt slakteriavfall) och
gödsel tillför redan i dag 8 TWh, vilket borde kunna fördubblas fram till år 2020.

EU kräver att 10 procent av drivmedlen skall vara förnybara till 2020. Försiktiga uppskattningar visar att cirka 10 TWh inhemska drivmedel från skogsråvara skulle kunna produceras kring år 2020. Internationellt finns en betydande potential i produktion av andra generationens drivmedel från skogsbrukets och jordbrukets restprodukter enligt IEA:s nyligen gjorda prognos. Det torde vara realistiskt att uppnå den målsättning som satts upp av EU, nämligen att 10 % av drivmedel skall komma från biobränslen år 2020.

Det är dock inte säkert att konventionell biodrivmedelsproduktion kan tillåtas. De vanligaste grödorna (majs, raps, sockerrör) som odlas för att producera drivmedel ger ifrån sig dubbelt så mycket klimatpåverkande gaser som IPCC räknar med. Det är mikroorganismer som omvandlar kvävet i konstgödsel till kväveoxider. De grödor som omfattas av studien av Paul Crutzen orsakar alltså lika stor eller större klimatpåverkan som de fossila drivmedlen.

Oljan svarade för 207 TWh energiproduktion 2004 (32 % av 647). KVA redovisar ett räkneexempel där olja ersätts med koldioxidfri el med 12 TWh och med 16 TWh bioenergi vilket skulle leda till 73 TWh minskad oljeimprt. Detta skulle också genom ökad elanvändning (elplugginbilar) ge ökad energieffektivisering. Oljekommissionens förslag är alltså nåbart, menar KVA i sitt remissyttrande. (Mp uppger 86 TWh olja till transporter.)

Jfr mp:s pm 24/1-08

Energimyndigheten (juni -o7) bedömer att år 2016 kommer ny förnybar elproduktion (genom elcertifikaten) att generera 17 TWh el. Elexporten kommer att uppgå till bortåt 20 TWh år 2015 (s 61-62 i underlagsrapport nr 4). En höjning av drivmedelsskatten med 75 öre ger en minskning av GHG-utsläppen med 0,8 Mt (s 56) av 67,0 Mt 2005 (s 63) - dvs 1,2 procent.

Nya regler för fastighetsskatten

2007-11-06T19:05:00.000+01:00

Från 1 januari blir fastighetsskatten maximerad till 6 000 kr och för fastigheter med låga taxeringsvärden (under 800 000 kr) sänks den till 0,75 procent. Detta gäller även fritidshus.

För flerfamiljshus blir skatten 0,4 procent av taxeringsvärdet eller högst 1 200 kronor per lägenhet.

För att finansiera omläggningen höjs reavinstskatten (kallas numera kapitalvinstskatten) från 20 rill 22 procent, vilket gäller även gamla uppskov (såsom skedde då den höjdes från 15 till 20 %).

Reavinsten eller uppskovsbeloppet beläggs med en ränta på 0,5 procent om året (gäller även äldre uppskov). Uppskovsbeloppet maximeras till 1,6 mkr.

Dagens gällande regler om dämpning av höjda taxeringsvärden under tre år tas bort 2008. Även begränsningsregeln som maximerar fastighetsskatten till 4 procent av hushållsinkomsten tas bort. En liknande regel för pensionärer är under utarbetande.

Skattebefrielsen de fem första åren och halveringen ytterligare under fem år bibehålls.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=710671

http://www.bahnhof.se/~danne.index.html blir http://nordling.tv

2007-11-04T01:14:00.001+01:00

Jag flyttar nu min hemsida från http://user.bahnhof.se/~danne/index.html till http://nordling.tv . Denna sajt är nu under uppbyggnad och jag ber om överseende med att en del filer har gått förlorade.

nordling.just.nu blir nordling.tv

Danne Nordlings hemsida Frihet, välfärd, rättvisa finns nu på http://nordling.tv

nordling.tv

[Historisk dokumentation här.]

Hemsidan ligger nere

2007-07-06T15:41:00.000+02:00

Min personliga hemsida "nordling.just.nu" är för tillfället oåtkomlig pga serverbyte på bahnhof.

Skattetrycket 1900-1989

2006-12-13T17:07:00.000+01:00

Historiska data om skatteryckets utveckling i Sverige finns inte längre på nätet. I min bok Skattetryck och skattepolitik, Skattebetalarnas förening 1989, gjorde jag en historisk tillbakablick av både offentliga utgifter och skatteintäkter. Den statistiken bygger på dåtidens definitioner. Bl a har definitionen av BNP ändrats därefter.

Eftersom det finns ett behov av historiska data har jag här lagt upp en scannad bild av grundtabellen från min bok. Den omfattar uppgifter från vartannat år.

Andra bloggar om: skattetryck, skattekvoten

Lycka är inte ett tillstånd

2006-03-07T03:09:00.000+01:00

Att ha högre status än många andra borde inte vara detsamma som "lycka". Att ofta uppnå vissa framgångar ger varje gång en kort känsla av "lycka". Men det är inte något som kan utsträckas till ett permanent tillstånd.

Lyckoforskningen använder ett mått på något som ingen vet egentligen vad det är - vad mäter man när man gör enkätundersökningar och frågar om folk är "lyckliga"? Inbillar sig lyckoforskarna att de kan fånga in den entitet som utlitaristerna kallar 'lycka'? Det hela verkar ganska amatörpsykologiskt. På "The Dilbert Blog" som drivs av Scott Adams skriver han 5/3 att han frågade två åttaåriga flickor om hur de skulle välja mellan att vara rika men bara litet lyckliga och fattiga men extremt lyckliga. De svarade båda att de ville vara rika och inte mycket lyckliga. (Tack för tipset!)

Detta är förvisso amatörpsykologi och det utbröt en omfattande debatt på Scott Adams' blogg. En förklaring till flickornas svar var att om de blev rika skulle de kunna bli lyckliga om de använde rikedomen väl. Jag skulle vilja tillägga att flickorna också visade en sund skepsis till farbror Adams' auktoritet där han påstod att de kunde vara fattiga och lyckliga samtidigt. De kanske inte trodde att den "lycka" som frågaren ställde i utsikt var detsamma som deras egen uppfattning om lycka, särskilt när den skulle förenas med fattigdom. Bättre då att ta "lyckan" i egna händer och välja rikedomen som ett medel att fritt förfoga över för att vinna "lyckan".

Det kan ha sina risker. Forskningen visar att lotterivinnare sällan blir särskilt harmoniska och uppnår ett välordnat liv efter en storvinst. Paternalistiska lotteriföretag delar därför i vissa fall ut vinsten som en månadsutbetalning under 10-20 år. Om man skulle vara ännu mer paternalistisk är min hypotes att vinnarna skulle bli ännu "lyckligare" om vinsterna utbetalades efter ytterligare en hasardomgång varje månad, som skulle innebära att man aldrig kunde vara säker på hur stor vinsten skulle vara just denna månad. Det skulle bli en mer eller mindre glad överraskning.

Detta för in på vad det är som åstadkommer "lycka" i vardagslivet: För den studerande att klara examen, för den arbetslöse att få ett jobb, för den ambitiöse att få ett nytt jobb, för den karriärsugne att få en befordran, för den statusfixerade att få en titel, för den idrottande att vinna en tävling, för den frustrerade att vinna på lotteri osv. Jag kan inte se att lycka är att ha examen, jobb, bättre jobb, chefsjobb, vara en tävlingsvinnare eller vara en lotterivinnare. Det enda som genererar ständig "lycka" är den fina titeln som enbart har ett värde i relation till andra som saknar denna. Att vara frimurare av 32:a graden är bara användbart gentemot den lilla krets som överhuvud känner till dessa grader.

Vi kan ta idrottaren som åskådningsexempel. En lycklig idrottsman är inte en föredetting som kan se tillbaka på sin karriär med x antal vunna tävlingar. Det är en aktiv utövare som vinner en optimal andel av alla tävlingar. Men "lyckan" uppträder bara en kort tid efter en vunnen seger. Denna känsla kan inte ens i teorin utsträckas till ett mer eller mindre permanent tillstånd. Om man frågar någon om han/hon är lycklig i största allmänhet måste svaret avse någonting annat än en framgångsprocess. Sannolikt blir då status ett viktigt element i det man egentligen mäter (mätningen har låg 'validitet' om den avser "lycka").

Att status har stor betydelse framgår av de undersökningar av ytterst hypotetisk natur som gjorts av typen: vill du hellre leva i ett samhälle där du tjänar dubbelt så mycket som idag men där de flesta andra tjänar dubbelt så mycket som du, eller vill du leva i ett samhälle där du tjänar hälften så mycket som nu men där de flesta andra bara tjänar hälften så mycket som du? Svaren koncentrerar sig till det andra alternativet. Hela detta frågeperspektiv antyder att staten skulle kunna manipulera hur som helst med inkomstfördelningen. Men så är det inte i verkligheten. Frågorna är därför fel ställda.

Varför inte ställa följande fråga? Vill du hellre leva i ett samhälle där du som idrottare får ställa upp i många tävlingar utan andra hinder än att du inte är dopad, eller vill du leva i ett samhälle där de som har sämre förutsättningar ges rätt att dopa sig - ju sämre desto mera doping?

Eller varför inte följande fråga: Vill du leva i ett samhälle där de som har höga betyg och mycket arbetlivserfarenhet skall hindras från att söka jobb som också mindre förtjänstfulla söker?

Vi kan generalisera detta till följande: Vill du hellre leva i ett samhälle där det skall finnas många staliga hinder för dem som lätt kan nå framgång och lycka, eller vill du leva i ett samhälle som inte har sådant tvång utan där var och en är fri att sträva efter sin egen lycka?

Taffligt om friheten i TV-blått

2006-01-03T11:14:00.000+01:00

Att bära burkha som kvinna är ett tecken på frihet. Att sprida friheten i världen är ett sätt att uppnå herravälde i andra länder. Frihet är inte ens att få välja, eftersom reklamen påstår det. Detta intryck gav TV:s Finns blått? åtminstone för en ytlig betraktare.

Kan vi inte längre känna igen friheten när vi ser den? Tyvärr verkar det så när tre frihetsexperter kom tillsammans i en TV-studio för ett filosofiskt samtal om friheten i TV 2:s programserie "Finns blått?" (2/1-06) Det var juristen, fil dr Lena Halldenius som doktorerat på en avhandling om frihetens återbesök och som förekommit de senaste åren i debatten med en social-liberal utgångspunkt. Vidare deltog fil dr Lotta Gröning, egentligen historiker men sedan länge verksam som socialdemokratisk ledarskribent. Slutligen deltog Edda Manga, idéhistoriker med invandrarbakgrund.

Samtalet inleddes med en kort diskussion om huruvida frihet innebär "frihet att välja". Det är en aspekt på fihet medgav Lena Halldenius. Men det är inte alls den viktigaste, vilket hon inte underströk trots att det tydligt framgår av hennes bok Liberalismen, som hon skrev efter sin avhandling. Jag minns hur besviken jag blev på sin tid när en så prominent förespråkare av frihet som nobelpristagaren Milton Friedman kom ut med en bok tillsammans med sin hustru Rose med titeln Frihet att välja.

Var det allt som kunde sägas om friheten? tänkte jag då. Det är enbart en fråga om valfrihet. Frihet är ju "friheten från tvång"! Det var också Lena Halldenius klar över i sin bok. Men ingen nämnde denna definition i hela programmet.

Självklart är frihet inte möjligheten att välja bussbolag som Lotta Gröning så raljant uttryckte saken (med hänvisning till någon förvirrad avregleringsdebatt för länge sedan). Inte heller är frihet det i och för sig ofta önskvärda att man kan välja mellan flera olika varutyper, som reklamen ibland gör gällande i sina förenklade budskap. Ett sådant synsätt är bara två snäpp ifrån det som har kallats den "positiva" friheten, som lätt kan bli frihetens motsats. En antydan om vad det handlar om var programledarens Beppe Starbrinks inledande anmärkning att "en lesbisk irakisk kvinna är fri att bli statsminister".

Men hela denna svåra, klassiska fråga om den individuella frihetens två dimensioner hoppade man över för att istället ägna sig åt de två aspekterna 'politisk frihet' och 'frihetens relativitet'. Frihet från politiskt förtryck illustrerades med ett klipp från störtandet av diktatorn Ceausescu julen 1989 och hans arkebusering då man måste tillgripa lottning bland alla soldater som frivilligt anmälde sig till exekutionsplutonen för att få skjuta honom. Edda Manga tyckte det var kusligt eftersom denna avsättning av en icke-legitim regim indikerade en råhet som var oförenlig med principerna i en rättsstat.

Då var Rumänien inte en rättsstat men påpekandet är ändå viktigt eftersom mycket tyder på att rättssamhället är en förutsättning för friheten för individerna och för ett fritt politiskt system. Men är det en tillräcklig förutsättning? Vi fick inga ytterligare aspekter - inte ens information om hur rättsläget ser ut i dagens Rumänien.

Lotta Gröning, som hittills för det mesta har uppträtt som en vältalig försvarare av det statsbärande partiet och som kritiker av borgerligheten, kom nu med ett ganska anmärkningsvärt påstående, nämligen att vi i dagens Sverige är rädda för åsikter. Folk får inte ens tycka vad de vill, menade hon. I de politiska partierna går folk "dubbelvikta" och får inte ha någon mot partilinjen avvikande uppfattning, inom kyrkan rensas de som inte tycker om kvinnliga präster ut och vi kan inte diskutera med de främlingsfientliga krafterna.

En orsak till detta skulle enligt Lena Halldenius kunna vara anspråken på att debatten skall utgå från en gemensam värdegrund. Dessa anspråk ansåg man vara ett sätt för makten att tala om för folk hur de skall "tycka rätt", vilket blev inledningen till den avslutande diskussionen om frihetens relativitet. Denna problematik illustrerades med hur kvinnorna i Afghanistan blev befriade från sina av sedlighetspolisen påtvingade burkhor (slöjor). Där argumenterade både Edda Manga och Lotta gröning för att bärandet av slöja i själva verket var ett tecken på frihet. Gröning menade t o m att burkhan var ett sätt för kvinnorna att freda sig mot krav av typen bröstförstoring och dokusåpornas värderingar. Här fanns för första gången i programmet en tydlig antydan till oenighet genom klar opposition från Lena Halldenius sida. Hur detta stämde med hennes några minuter tidigare kraftfulla fördömande av en "gemensam värdegrund" frågade inte programledaren eller någon annan efter.

Är könsstympning frihet?

Här hade det dock varit läge att föra in debatten på hur rätten att få tvinga kvinnor att bära burkha förhåller sig till rätten att få bli lemlästad vid stöld, rätten att få bli stenad vid utomäktenskapligt sex och rätten att som kvinna få könsdelarna amputerade vid unga år. Skall utländska trupper kunna komma och inskränka också dessa friheter?

Vi som tittade på programmet hann dock aldrig med att fundera på detta förrän den avslutande illustrationen kastades in. Den gällde talet som George W Busch höll vid sin andra installation och handlade om hur friheten skulle spridas till andra länder. Han säger i utsnittet att friheten i USA blir alltmer beroende av att friheten segrar i andra länder. Den bästa garantin för fred i världen är att friheten sprids, säger han. Tidigare skulle USA:s president nog inte använt ordet 'frihet' utan istället det mer okontroversiella 'demokrati'.

Därmed fick Lotta Gröning tillfälle att framhäva Buschs anspråk på att bestämma vad som är frihet för andra länder är absurt. Men hon förklarade inte vad hon konkret avsåg. Är det så att USA vill påbjuda viss klädsel eller förbjuda annan? Eller vill USA tvinga fram ett friare ekonomiskt system? På Lotta Gröning lät det som om det ändå var demokratin som Busch avsåg. Men inte ens detta tog hon fasta på utan hon gjorde gällande att det bara var en formalitet som skulle dölja att det var "herraväldet" som Busch var ute efter. Gröning har tydligen svårt att hålla sig till ämnet.

Lena Halldenius ville som en allmän reflexion kring frågan om utländska makters rätt påpeka att frihet är att kunna fatta beslut om sin egen vardag - en rättighet och ett ansvar. De som inte kan leva upp till detta ansvar - t ex små barn - måste få sin frihet inskränkt för sitt eget bästa. Förvisso är frihet en optimeringsfråga, men att anföra paternalistiska argument i frågan om USA:s rätt att tvinga andra till frihet borde ha lett till preciseringar av vilka länder som inte är mogna att tillämpa fullständig frihet. Det var nog inte Lena Halldenius avsikt att ta upp denna fråga, utan hennes inlägg var sannolikt något som hon inte hade fått fram tidigare. Men det illustrerar programmets allmänt taffliga uppläggning.

För den ytlige tittaren blev nog programmet svårgripbart. Frihet verkade inte vara något bra. På något sätt var burkhan ett tecken på frihet. Och USA:s anspråk på att få sprida frihet var någon sorts diktatursträvan. Tanken går till Orwells 'nyspråk'. Programledaren heter Beppe Starbrink.

Kommunismens offer 110 miljoner

2005-10-23T08:12:00.000+02:00

Enligt R J Rummel har kommunistiska rörelser tagit livet av 110 miljoner människor under årens lopp. Siffran representerar mellanalternativet i nedanstående tabell som är indelad efter länder och epoker.

Besök professor Rummels blogg.

Läs mina artiklar om socialismen och Karl Marx.

Hitta till Danne Nordling

2005-10-14T04:34:00.000+02:00

Eftersom det inte alltid går att söka efter bloggar med bindestreck finns här en sökbar sida med länkar till min blogg "Skattepolitik och samhällsfilosofi" och min hemsida samt websajten skattepolitik.info som jag är redaktör för.

Bloggen Skattepolitik och samhällsfilosofi (Danne Nordlings blogg)

Frihet, välfärd, rättvisa nordling.just.nu (Danne Nordlings hemsida)

www.skattepolitik.info En informationssajt om skattepolitik och offentlig sektor. Redaktör: Danne Nordling

[Publicerad ursprungligen 13/10 2005, 19:34]