Gunnar Björling

Var den blide poeten Gunnar Björling en känslig modernist med avantgardistiska idéer om poesins gränser? Eller var han en politisk extremist av närmast fanatiska dimensioner? Litteraturhistorien förtiger väsentliga inslag om författaren till Hund skenar glad mfl alster.

Gunnar Björling, 1887-1960, föddes i Helsingfors och var son till Edvard B och Lydia Maria Rivell. Fadern var posttjänsteman men måste dra sig tillbaka 1896 pga cerebral sjukdom, vilket åsamkade familjen ekonomisk misär. GB påbörjade studier vid Fredrikshamns militärakademi 1901-02. Återvände till H:fors och verksam vid universitetet. Ateist och påverkad av Westermarck. Blev som lyceist medlem i arbetarföreningen i H:fors. Skickades hösten 1905 till Viborg där tsaren Nikolaj II förmodades landstiga vid en kryssning. Fyra studenter skulle utföra ett attentat där tsaren helst skulle dödas. GB har tonat ned händelsen - "ett huvudlöst projekt" och såg sig inte som någon större aktör. "Dynamit hade vi ej med oss, endast browningar", skrev han.

I oktober 1905 var han med om att bryta sig in i länsfängelset på Skatudden och befria den mordanklagade Lennart Hohenthal. Hans aktivism syftade till att göra Finland till en oberoende socialistisk stat. Denna syn kom delvis att ändras vid det röda upprorets utbrott 1917 då de röda allierade sig med ryssarna. I garderoben i sin källarvåning på Östra Brunnsparken 9 gömde han en telegrafisändare och hjälpte till med att skicka meddelanden till tyskarna i Estland för vidarebefordran till Mannerheims stab i mellersta Finland. Belönades efter kriget med Frihetskorset av fjärde klass.

Vid den vita segern, H:fors föll 12 april 1918, hörde GB till skyddskårens första bataljon och dessutom ingick han i en av de lokala krigsförbrytardomstolarna. En av GB:s vänner vid denna tid var Isak Alfthan som stod i spetsen för massavrättningarna i Viborg vid månadsskiftet april/maj. Finlands justitieminister från tiden efter kriget, Karl Söderholm, karaktäriserade Björlings agerande vid rättegångarna med orden: "Han var inte mild."

➤ GB figurerar främst i de något motstridiga beskrivningarna av den tilltänkta arkebuseringen av den främste ledarskribenten i upprorstidningen Työmies. Dennes namn var egentligen Algot Untola och han kom från Tohmajärvi i norra Karelen. Han hade medarbetat med artiklar sedan sommaren 1916 under signaturen Maiju Lassila. När de ordinarie ledarskribenterna flydde till Ryssland tog han över ledarredaktionen under namnet Irmari Rantamala. Någon rättegång mot Rantamala finns inte dokumenterad. Men han ingick i en speciellt organiserad avrättningsoperation som skulle bevittnas av ett flertal celebra personer på den vita sidan. Inalles skulle 13 personer avrättas och de skulle föras från häktet på Skatudden till Sandhamn.

Vid kajen i Södra hamnen kl sju på morgonen 21 maj 1918 låg bogserbåten Toskova med fem mans besättning. Åskådarna, en senator, författarna Wilkuna och Tarvas, förläggaren Railo, läkarna Gorbatov och Lyytinen, med stud Toppila och fångvaktarnas förman Ylhä stod på fördäck Fångarna stod i aktern. De åtföljdes av en exekutionspatrull från Vita gardets första bataljon förlagd vid Fabriksgatans folkskola där GB ingick. Rantamala blev dock inte arkebuserad eftersom han mitt ute på fjärden hoppade överbord och blev skjuten av vaktpatrullen i vattnet. Den döde togs ombord och medfördes till Sandhamn där övriga tolv avrättades på sedvanligt sätt i vittnenas närvaro. Tjugo år senare framfördes den ogrundade teorin att Rantamala skulle ha kastats överbord. Detta har bidragit till mytbildningen kring händelsen.

Källan till uppgiften om GB:s deltagande i avrättningar finns hos Leo Lindsten som uppges ha lagt ner "enorma mödor" på att spåra upp vilka som var med på Toskova och varför. Han namnger i sin bok om Lassila från 1977 tre av exekutionspatrullens medlemmar där GB är en av dem (en annan Kaarlo Grönberg). Leino (1997) anger dock inte varifrån uppgiften kommer enligt Lindsten. Enligt en odaterad dagboksanteckning av GB har däremot han själv inte deltagit i händelsen den 21 maj. Rantamalas öde omtalas där i förbigående: "En månad senare var han död på väg till Sandhamn. Han skall ha hoppat ur båten." Det anses dock att GB haft smärtsamma minnen av någon episod under kriget.

GB var nära vän till poeten Elmer Diktonius (1896-1961), som började som kommunist men som därefter blev alltmera ideologiskt ostadig.

Källor: www.kirjasto.sci.fi/bjorl.htm, Olle Leino, Utsikt från Skillnaden, Schildts 1997

Ett exempel på dadaistisk diktning från 1930:

harakiri-ka! ki, ka
hara-ra!
harakiri-ki! ki, ka, ki, ka!
hararara-ra!
ki-ka-
ki!
kiri-ra! svarta sotjnan som blod på din hand
svarta sotjnan skall dö för din hand.

[från Enn Kokk]

Gunnar Björling var min farfars kusin på mödernet (hennes bror Edvard var GB:s far).
Min farfars mor hette Fanny Lovisa Charlotta Åberg, men lär ha tagit
tillbaka namnet Björling strax innan hon gifte sig.

Fannys farfar Per Eggert Björling föddes 1780 i Vika i Dalarna. Han
var bokhållare vid Lottafors bruk utanför Bollnäs men rymde 1812 till
Finland, där han kallade sig Åberg. Han blev disponent på Fredriksfors
bruk och dog 1856 i Ulvsby.

Pers sonson, Gunnar Björlings far Edvard (alltså Fannys bror), tog
också tillbaka namnet Björling som ung. Han var posttjänsteman i Helsingfors.