Olika sorters altruism
Med altruism menas generellt att gynna andra på bekostnad av egna intressen. Detta kan vara i form av risk för svåra skador, faktiska skador, offra livet för någon eller genom en resursöverföring. Verklig altruism måste dock separeras från transaktivt beteende som ofta missvisande kallas "reciprok altruism" (en sorts handelsutbyte). Altruism mellan genetiskt besläktade individer är också något som inte brukar räknas som verklig altruism.
I experiment har man testat några olika utfallssituationer som alla har något med altruism att göra. En första kategorisering är huruvida det som skall fördelas är något som erhålls oberoende (dvs utifrån eller från försöksledaren) eller om det är något som kontrahenterna redan innehar (genom t ex förtjänst). Jag kan tänka mig följande varianter:
A. Innehavet är etablerat
1) Den som har mera avstår till den som har mindre.
2) Den som har mindre avstår till den som har mer .
B. Något som tillkommer skall fördelas
1) Den som styr kan låta andra få (upp till) lika mycket som man själv (1,0 eller 1,1)
2) Den som styr kan avstå en ytterligare förbättring till en annan som har mindre (2,0 eller 1,1)
3) Den som styr kan låta andra få mera än man själv (1,1 eller 1,2)
4) Den som styr kan avstå en ytterligare förbättring till en annan som då får mer än man själv(2,1 eller 1,2)
Vi ser här att 1) och 3) inte handlar om att göra egna uppoffringar. Det är enbart en fråga om psykologisk beredskap att acceptera att andra får det bättre utan att man själv får det sämre. Kanske handlar det om att lägga band på sin missunsamhet.
Varianterna 2) och 4) handlar däremot om att avstå en förbättring till en annan - antingen så att man får lika mycket eller så att den andre får det bättre än man själv. Detta avspeglar den centrala moraliska frågan som altruism handlar om. Här kommer enligt vissa det egalitära moraliska kravet också att påverka. Men kristen etik tar väl inte hänsyn till sådant?
Varianterna 1-3 har testats av Fehr på små barn och upp till 8 år. De har också testats gällande attityd till den egna gruppen och gentemot främlingar i samma ålder.
Variant 1) utföll med tillmötesgående i ca 40 procent av fallen (3-4 år) gentemot en utanförstående grupp och ca 65 procent gentemot den egna gruppen.
Variant 3) där den andre kan få mer än man själv utan att man själv kan få denna förbättring utföll med tillmötesgående i knappt 60 procent av fallen gentemot båda grupperna men med kraftigt minskande tendens i högre ålder, knappt 20 procent. (Fehr försöker se egalitära inflytelser.)
Varianten 2) som kräver uppoffring men bara till likanivå är synnerligen impopulär bland de små barnen gentemot den egna gruppen, mindre än 10 procent. Tendensen ökar dock med ålder (och uppfostran) till ca 45 procent. Gentemot främlingar minskar den initialt högre nivån något med åldern, till drygt 10 procent.
Något test av variant 4) har jag inte sett. Sannolikt borde den vara ännu mindre populär bland de mindre barnen i enlighet med 2). Men den ökande altruistiska tendensen med åldern från 2) som rimligtvis beror på uppfostran, borde istället motverkas av tendensen från 3) som genom någon påverkansfaktor minskar generositeten.
I experiment har man testat några olika utfallssituationer som alla har något med altruism att göra. En första kategorisering är huruvida det som skall fördelas är något som erhålls oberoende (dvs utifrån eller från försöksledaren) eller om det är något som kontrahenterna redan innehar (genom t ex förtjänst). Jag kan tänka mig följande varianter:
A. Innehavet är etablerat
1) Den som har mera avstår till den som har mindre.
2) Den som har mindre avstår till den som har mer .
B. Något som tillkommer skall fördelas
1) Den som styr kan låta andra få (upp till) lika mycket som man själv (1,0 eller 1,1)
2) Den som styr kan avstå en ytterligare förbättring till en annan som har mindre (2,0 eller 1,1)
3) Den som styr kan låta andra få mera än man själv (1,1 eller 1,2)
4) Den som styr kan avstå en ytterligare förbättring till en annan som då får mer än man själv(2,1 eller 1,2)
Vi ser här att 1) och 3) inte handlar om att göra egna uppoffringar. Det är enbart en fråga om psykologisk beredskap att acceptera att andra får det bättre utan att man själv får det sämre. Kanske handlar det om att lägga band på sin missunsamhet.
Varianterna 2) och 4) handlar däremot om att avstå en förbättring till en annan - antingen så att man får lika mycket eller så att den andre får det bättre än man själv. Detta avspeglar den centrala moraliska frågan som altruism handlar om. Här kommer enligt vissa det egalitära moraliska kravet också att påverka. Men kristen etik tar väl inte hänsyn till sådant?
Varianterna 1-3 har testats av Fehr på små barn och upp till 8 år. De har också testats gällande attityd till den egna gruppen och gentemot främlingar i samma ålder.
Variant 1) utföll med tillmötesgående i ca 40 procent av fallen (3-4 år) gentemot en utanförstående grupp och ca 65 procent gentemot den egna gruppen.
Variant 3) där den andre kan få mer än man själv utan att man själv kan få denna förbättring utföll med tillmötesgående i knappt 60 procent av fallen gentemot båda grupperna men med kraftigt minskande tendens i högre ålder, knappt 20 procent. (Fehr försöker se egalitära inflytelser.)
Varianten 2) som kräver uppoffring men bara till likanivå är synnerligen impopulär bland de små barnen gentemot den egna gruppen, mindre än 10 procent. Tendensen ökar dock med ålder (och uppfostran) till ca 45 procent. Gentemot främlingar minskar den initialt högre nivån något med åldern, till drygt 10 procent.
Något test av variant 4) har jag inte sett. Sannolikt borde den vara ännu mindre populär bland de mindre barnen i enlighet med 2). Men den ökande altruistiska tendensen med åldern från 2) som rimligtvis beror på uppfostran, borde istället motverkas av tendensen från 3) som genom någon påverkansfaktor minskar generositeten.
posted by Danne Nordling at 14:04
0 comments
