Bretagne och Normandie
Resan började extremt tidigt måndagsmorgonen 6/9 2010. Vi ställde bilen på Måby och flög till Charles de Gaulle nordost om Paris. En fin vy över de centrala delarna vid landningen. Buss avgick mot Bretagne. I Chartres intogs lunch och vi besökte katedralen från 1200-talet. Vi reste vidare i en pastoral landsbygd och rundade Le Mans.
Sent på eftermiddagen nådde vi Dinan som ligger längst inne i en smal vik som sträcker sig söderut från Smaragdkusten. Hotellet Jerzual ligger på östra sidan medan större delen av den medeltida staden ligger på den västra sidan och ett stycke upp mot en högplatå.
Tisdagen ägnades åt en rundtur västerut längs Rosa granitkusten. Vi besökte fiskeläget Binic. Därefter gick färden till den lilla staden Treguier. Vi stannade också till ute vid kusten som var ganska sönderskuren med en rad öar utanför. Ännu längre västerut ligger staden Perros Guirec på en liten halvö. Där intogs en lätt lunch bestående av crepes och cider. ett dussin ostron till lunch.
Onsdagen gick färden österut till Mont St Michel, som är en liten klippö strax norr om kusten en bit in i bukten med samma namn. Där finns ett medeltida kloster högt uppbyggt med ringmurar och utsides hissanordningar. Därefter for vi västerut och kom till en halvö med staden Cancale, berömd för sina ostronodlingar. Där intogs lunch bestående av ett dussin ostron. På västra sidan av halvön besökte vi därefter staden St Malo, omgiven av kraftiga ringmurar med bastioner ut mot havet. Här överraskades vi av ett häftigt regnoväder som kom från havet. På vägen hem stannade vi uppe i Dinan och kunde promenera nerför den medeltida gatan mot vikens inre med bron över till hotellsidan.
På torsdagen gick färden ännu mer österut mot Normandie och vi passerade Mont St Michel på avstånd. Vi passerade Granville på nedre västkusten av den halvö som begränsar Normandie västerut (med Cherbourg längst i norr). Därefter for vi österut till Bayeux som ligger en bit in från mitten av normandiekusten. Här besåg vi den berömda tapeten som illustrerar Wilhelm Erövrarens krigståg mot England med slaget vid Hastings 1066 som final. Tapeten är ett 60 m långt linnetyg med broderier av stiliserade bilder med händelser och viss text. En föregångare till vår tids serieteckningar men i större format.
Längre österut vid stranden tog vi in på Hotell des Thermes i den lilla badorten Luc sur Mer från förra sekelskiftet. Rummet på andra våningen hade balkong och utsikt mot havet och stranden med växlingarna mellan ebb och flod två gånger per dygn.
Fredagen ägnades åt D-dagen 6 juni 1944 då de allierade invaderade Normandie. Vi började västerut med Grandcamp, Omaha Beach, den sönderskjutna udden Pointe du Hoc, det bevarade tyska kanonbatteriet vid Longues-sur-Mer, den amerikanska krigskyrkogården i Colville och Port en Bessin där vi åt lunch. Därefter besökte vi invasionsmuseet i Arromanches längre österut. Här fanns ännu resterna av engelsmännens konstgjorda hamn, bestående av betongkassuner, ute i vattnet.
Lördagen 11/9 besökte vi det lilla slottet Breuil med calvadostillverkning. Vid kusten besökte vi den pittoreska orten Honfleur, känd som samlingsplats för impressionistmålare. På hemvägen kom vi till badorterna Trouville och Deauville där vi tog ett kort dopp. Vi passerade också Pegasus Bridge som de allierade säkrade kvällen den 5/6.
Söndagen for vi tillbaka till Paris längs Seine där vi stannade till i den lilla byn Caudebec-en-Caux och vidare till Rouen där vi åt lunch.
Sent på eftermiddagen nådde vi Dinan som ligger längst inne i en smal vik som sträcker sig söderut från Smaragdkusten. Hotellet Jerzual ligger på östra sidan medan större delen av den medeltida staden ligger på den västra sidan och ett stycke upp mot en högplatå.
Tisdagen ägnades åt en rundtur västerut längs Rosa granitkusten. Vi besökte fiskeläget Binic. Därefter gick färden till den lilla staden Treguier. Vi stannade också till ute vid kusten som var ganska sönderskuren med en rad öar utanför. Ännu längre västerut ligger staden Perros Guirec på en liten halvö. Där intogs en lätt lunch bestående av crepes och cider. ett dussin ostron till lunch.
Onsdagen gick färden österut till Mont St Michel, som är en liten klippö strax norr om kusten en bit in i bukten med samma namn. Där finns ett medeltida kloster högt uppbyggt med ringmurar och utsides hissanordningar. Därefter for vi västerut och kom till en halvö med staden Cancale, berömd för sina ostronodlingar. Där intogs lunch bestående av ett dussin ostron. På västra sidan av halvön besökte vi därefter staden St Malo, omgiven av kraftiga ringmurar med bastioner ut mot havet. Här överraskades vi av ett häftigt regnoväder som kom från havet. På vägen hem stannade vi uppe i Dinan och kunde promenera nerför den medeltida gatan mot vikens inre med bron över till hotellsidan.
På torsdagen gick färden ännu mer österut mot Normandie och vi passerade Mont St Michel på avstånd. Vi passerade Granville på nedre västkusten av den halvö som begränsar Normandie västerut (med Cherbourg längst i norr). Därefter for vi österut till Bayeux som ligger en bit in från mitten av normandiekusten. Här besåg vi den berömda tapeten som illustrerar Wilhelm Erövrarens krigståg mot England med slaget vid Hastings 1066 som final. Tapeten är ett 60 m långt linnetyg med broderier av stiliserade bilder med händelser och viss text. En föregångare till vår tids serieteckningar men i större format.
Längre österut vid stranden tog vi in på Hotell des Thermes i den lilla badorten Luc sur Mer från förra sekelskiftet. Rummet på andra våningen hade balkong och utsikt mot havet och stranden med växlingarna mellan ebb och flod två gånger per dygn.
Fredagen ägnades åt D-dagen 6 juni 1944 då de allierade invaderade Normandie. Vi började västerut med Grandcamp, Omaha Beach, den sönderskjutna udden Pointe du Hoc, det bevarade tyska kanonbatteriet vid Longues-sur-Mer, den amerikanska krigskyrkogården i Colville och Port en Bessin där vi åt lunch. Därefter besökte vi invasionsmuseet i Arromanches längre österut. Här fanns ännu resterna av engelsmännens konstgjorda hamn, bestående av betongkassuner, ute i vattnet.
Lördagen 11/9 besökte vi det lilla slottet Breuil med calvadostillverkning. Vid kusten besökte vi den pittoreska orten Honfleur, känd som samlingsplats för impressionistmålare. På hemvägen kom vi till badorterna Trouville och Deauville där vi tog ett kort dopp. Vi passerade också Pegasus Bridge som de allierade säkrade kvällen den 5/6.
Söndagen for vi tillbaka till Paris längs Seine där vi stannade till i den lilla byn Caudebec-en-Caux och vidare till Rouen där vi åt lunch.