Lån från banker och från centralbanken

Med pappersvaluta finns det en föreställning att det kan bli inflation om centralbanken "trycker" mer pengar. Det är därför förkastligt om staten lånar pengar av centralbanken. Då måste det bli inflation.

Däremot anses det vara i sin ordning om staten lånar från bankerna för att täcka ett begränsat budgetunderskott. Då blir det inte inflation. Vilken är teorin bakom detta? Tror man att bankerna inte kan skapa pengar? Det kan de - genom kreditexpansion inom ramen för de begränsningskvoter som finns. Kanske tror man att de har fullt utnyttjat sina utlåningsmöjligheter och att statens låneefterfrågan tränger ut privata låntagare. De kan t ex nekas att få nya krediter när de amorterat gamla.

Enligt reglerna är statens obligationer förstklassiga. Därför behövs ingen kapitaltäckning i bankerna för utlåning till staten. De kan skapa hur mycket pengar som helst om de lånar ut dem till staten. Detta görs elektroniskt och inga sedelpressar behöver blandas in. När staten sedan använder pengarna till exempelvis löneutbetalningar till statsanställda kommer de anställda att köpa varor och tjänster av företag som därefter sätter in pengarna på bankerna. De kan då [också] bilda grunden för ny [privat] utlåning om banken kan samla vinstmedel som baskapital även om de hade lånat ut maximalt initialt.

Så vad är skillnaden? Utlåning från centralbanken medför att ränteintäkterna från staten går tillbaka till staten i form av utdelning. Utlåning från bankerna medför att statens räntebetalningar delvis blir utdelning till bankernas aktieägare. Dessutom skapas förutsättningar för en kreditexpansion också till privata låntagare. Blir det mindre inflation på så sätt?

Det kanske är det psykologiska motståndet mot ohämmad skuldsättning som kan uppnås genom privata banker man vill använda sig av. Centralbanker misstänks vara i händerna på regeringen som i vissa fall kan använda opåkallad låntagning istället för impopulär skattehöjning.