Durban blir nytt klimatfiasko?

I Durban (SA) ska ett nytt klimatmöte hållas i december. Vid det förberedande mötet i Panama har det framkommit att det blir svårt att få till stånd några framsteg i Durban. Kyotoprotokollet från 1997 löper ut efter 2012. Det omfattar nu länder som svarar för ca 25 procent av växthusgasutsläppen.

Japan, Ryssland och Kanada kommer att lämna protokollet. Kyoto kommer sannolikt att begravas i Durban eftersom USA fortsatt står utanför avtalet. USA kräver för att delta att Indien och Kina minskar sina utsläpp vilket de vägrar. Men de vill ha kvar Kyoto trots att snart bara EU omfattas.

Ev kan Kyoto förlängas till 2015, tror Anna Lindstedt som är Sveriges chefsförhandlare.
Källa: SvD 8/10

Temperaturökningen stagnerar

Trots att koldioxidutsläppen ökar och halten av koldioxid i atmosfären ökar tycks temperaturökningen inte fortsätta i den takt som växthusteorin förutsätter, se nedanstående diagram:

Källa: whatsupwiththat.com 2 sept 2011

Orsaken till att det blivit så tyst om klimathotet torde dock ha andra orsaker. Fiaskot i Köpenhamn i december 2009 var sannolikt en milstolpe.

[Uppdatering: bilden står sig även för september med en något lägre temperatur än i augusti (diagram); källa wuwt 4/10-11] - - - [Bilden blir ännu tydligare när den stora nedgången i oktober beaktas (diagr) källa: wuwt 3/11-11]

[SVT 30/10-11 om samtidig uppvärmning av båda halvkloten som bevis för AGW, studie av Svante Björck, Lund, inl UppsI]

Pinatubo och temperaturåterkopplingen

Den gängse klimatpolitiska teorin säger att en exogen temperaturförändring skall bli 3-4 gånger större genom att vattenångan i atmosfären påverkas. En fördubbling av koldioxidhalten skall alltså inte ge enbart en temperaturstegring på 1-1,2°C utan en ökning på 2-4°C.

Den initiala temperaturökningen anses relativt enkel att bevisa med hjälp av Stefan-Bolzmanns lag (wp).

Värmeutstrålningen från en kropp med temperaturen T till omgivningen med temperaturen T₀ är en funktion av temperaturskillnaden och arean (A). Emissiviteten ε = 1 för en perfekt "svartkropp" och σ är den s k Stefan–Boltzmann konstanten .

Ett sätt att testa denna hypotes om återkoppling är att analysera vilka effekter vulkanen Pinatubo fick på temperaturen efter sitt utbrott i juni 1991. Den borde ha gett en kraftig avkylning genom återkopplingen.


Vulkanen Pinatubo, som ligger i Filippinerna, spydde ut omkring 17 miljoner ton SO_{2 som genom luftens fuktighet övergick till svavelsyrlighet - en aerosol som anses reflektera solljuset. Detta sänkte temperaturen på norra halvklotet med 0,5-0,6 grader och hela jordens temperatur sjönk ca 0,4-0,5}°C.

_{Stefan-Bolzmanns lag ger med 0,95 för emissiviteten och 288,5 grader K (15,4}°C) för jordytans temperatur en klimatkänslighet på 0,19°C per W/m2 eftersom den initiala strålningsdrivningen uppskattades till totalt 2,7 W/m2 från utbrottet. Några återkopplingseffekter i någondera riktningen finns inte med i beräkningarna (se Barett & Bellamys sajt).

Vad säger detta? Vi kan jämföra klimatkänsligheten som av IPCC uppskattas till 0,5°C per W/m2 enligt B&B. (Se även min bloggartikel 5/3 -07).

Borde återkopplingen via minskad vattenånga och ytterligare avkylning ge en varaktig sänkning av temperaturen? Det ligger när till hands att tro det, men när aerosolerna bryts ner kommer albedot att minska och en uppvärmning att ske. Anmärkningsvärt är dock att vi får vänta i tio år innan temperaturen blir lika hög som före Pinatubo (om vi bortser från El Niño 1997-98).
Diagrammet visar att redan 1993 började temperaturen stiga. Då hade både aerosolerna brutits ned och stoftmolnen sjunkit till marken. Om det fanns en återkopplingseffekt från vattenånga måste den ha varit mycket begränsad. Resonemanget skulle också kunna tillämpas på El Niño. Men där kan man inte isolera återkopplingen från den initiala förändringen som vid ett vulkanutbrott. Att åberopa El Niño som ett argument för att återkopplingen saknas genom den påföljande temperatursänkningen verkar inte möjligt eftersom vi har ett kylande havsfenomen i form av La Niña som exogent skulle kunna motverka hela uppvärmningen.


I diagrammet ovan från wp illustreras hur aerosolerna minskade efter Pinatubos utbrott och relationen till övrig minskning av aerosolerna över längre tid (källa: NASA). Intressant i sammanhanget är att den kylande effekten fån Pinatubo bara fortgick till mitten av 1992 när ännu mer än hälften av aerosolökningen fanns kvar. Om det fanns en återkopplingseffekt från vattenångan borde en avsevärt större kylning hunnit äga rum.

(Rev 30/8)

Komplettering 4/9: Den matematiskt beräknade fördubblingen av koldioxidhalten från 275 till 550 ppm ger en strålningsdrivning på 4,3 W/m2 (uppg fr -98) och är alltså huvudorsaken till den förstärkta växthuseffekten. Om vi sätter den initiala effekten till 1,2 grader blir relationen 1,2/4,3=0,28 grader i temperaturkänslighet per W/m2. Vi kan jämföra detta med Pinatubo-effekten på 0,19 grader. Kanske skall beräkningen istället göras som att förstärkningen går från 280 till 550 och bara ger 1,0 grader. Vi får då 0,22 grader. Om Pinatubo gav 0,6 grader borde detta vara konsistent med 0,22 grader.

Vi ser då att Pinatubo gav en strålningsdrivning (negativ) som motsvarade ca 60 procent av strålningsdrivningen från en fördubbling av CO2. Någon ytterligare effekt inträffade inte. Men när det gäller CO2 antar man en förstärkning med 2-4 gånger (eller mer). Denna effekt går inte att belägga empiriskt från Pinatubo. Snarare pekar effekten från Pinatubo att temperaturkänsligheten var större än 0,19 grader per W/m2 men att någon negativ återkoppling verkade samtidigt.

(6/9) Idag säger IPCC att effekten av fördubblad CO2 kan beräknas med den förenklade formeln:
dE=a.ln(co2/co2orig)

Read more »