Kapitalismens kris
Kapitalismen och kanske hela marknadsekonomin befinner sig i kris om man får tro vissa massmedia. Den sakliga grunden för detta kan ifrågasättas. Men en hel del opinionsbildning försöker göra gällande att vad vi nu ser är en systemviktig kris som förebådar någonting mer eller mindre nytt på samhällsekonomins område.
Vad är det vi då ser idag? Sedan fyra år ser vi hur en ekonomisk kraschlandning för den amerikanska konjunkturen, som hade sin upprinnelse i bostadssektorn, spritt sig via en finanskris i USA till en stor del av resten av världen. En del av denna kris har varit en direkt följd av problemen i USA:s finanssektor men mycket beror på konjunkturfenomen som exempelvis den stora nedgången i Sveriges export. Finanskrisen var oväntad och det gäller också dagens akuta kris som går under beteckningen "skuldkrisen". Denna är just nu mest manifest i Europa, men även USA har svåra latenta skuldproblem som med hjälp av inrikespolitiska aktörer då och då blossar upp och når paniknivå.
Den ekonomiska krispolitiken verkar inte ha hjälpt mot svårigheterna och ibland får man intrycket att politiken rentav förvärrat svårigheterna. Därför är det förståeligt att allmänheten börjar bli beredd att uppfatta att kapitalismen är behäftad med något slags systemfel som orsakar dålig tillväxt, högre arbetslöshet och då särskilt extra hög ungdomsarbetslöshet, ökade inkomstklyftor, förmögenhetsskillnader, staternas skuldproblem och miljöförstöring. Att peka på miljöproblem är de mera vänsterinriktades sätt att få med klimatpolitiken och koldioxidutsläppen i kritiken av kapitalismen.
Miljöfrågan nämns inte sällan av dem som vill ha någon sorts "ny kapitalism" men jag skulle vilja beteckna detta som ett mera insmickrande och populistiskt krav än något som berör just kapitalismen som system. Det är ju de styrandes önskan att med hjälp av ökad industriproduktion höja välfärden för medborgarna som ligger bakom kolförbränningen. Detta gjordes på ett speciellt slösaktigt sätt i de planekonomiska socialistiska staterna före kommunismens fall 1991.
Det finns dock en annan koppling. Det är i det kapitalistiska USA som motståndet mot klimatpolitikens teoretiska fundament - hypotesen om den antropogent orsakade globala uppvärmningen, AGW - är som mest utbrett. Därför blev FN:s klimatmöte i Köpenhamn 2009 ett fiasko: Barack Obama hade inget mandat för att gå med på tvingande utsläppsminskningar. I Sverige finns en massiv uppslutning bakom AGW. Men granskar man bevisningen närmare framkommer två saker: 1) Teorin bygger på en återkoppling från koldioxidutsläpp till mer vattenånga, som inte är bevisad utan införd som en nödvändig förklaring till den uppmätta uppvärmningen sedan mitten av 1900-talet. 2) Temperaturvariationer har kunnat konstateras för tidigare århundraden där koldioxidutsläpp från mänsklig aktivitet inte kan vara förklaringen. Intressant är också att den globala temperaturen inte ser ut att ha sigit de senaste tio åren.
Med detta vill jag illustrera att det finns politiska krafter som vill utnyttja klimatvetenskapen för att motarbeta kapitalismen - det hela började före socialismens fall. Därför är det inte underligt att de senaste årens ekonomiska kris också utnyttjas för att diskreditera kapitalismen och breda marken för - helst - systemförändrande omvälvningar. Den övergripande frågan gäller därför huruvida det är troligt att vårt ekonomiska system ohjälpligt är predestinerat till att sjunka ner i stora depressioner, eller åtminstone recessioner, med arbetslöshet, välståndsminskning, klyftor och misär som följd. Eller är det möjligt att med hjälp av stabiliseringspolitik och omfördelning förebygga eller åtminstone lindra de oönskade tendenserna vi ser idag? Då skulle själva det kapitalistiska systemet inte behöva skrotas till förmån för något annat.
Jag ska kort diskutera vilka alternativ till kapitalismen som är tänkbara.
Vad är det vi då ser idag? Sedan fyra år ser vi hur en ekonomisk kraschlandning för den amerikanska konjunkturen, som hade sin upprinnelse i bostadssektorn, spritt sig via en finanskris i USA till en stor del av resten av världen. En del av denna kris har varit en direkt följd av problemen i USA:s finanssektor men mycket beror på konjunkturfenomen som exempelvis den stora nedgången i Sveriges export. Finanskrisen var oväntad och det gäller också dagens akuta kris som går under beteckningen "skuldkrisen". Denna är just nu mest manifest i Europa, men även USA har svåra latenta skuldproblem som med hjälp av inrikespolitiska aktörer då och då blossar upp och når paniknivå.
Den ekonomiska krispolitiken verkar inte ha hjälpt mot svårigheterna och ibland får man intrycket att politiken rentav förvärrat svårigheterna. Därför är det förståeligt att allmänheten börjar bli beredd att uppfatta att kapitalismen är behäftad med något slags systemfel som orsakar dålig tillväxt, högre arbetslöshet och då särskilt extra hög ungdomsarbetslöshet, ökade inkomstklyftor, förmögenhetsskillnader, staternas skuldproblem och miljöförstöring. Att peka på miljöproblem är de mera vänsterinriktades sätt att få med klimatpolitiken och koldioxidutsläppen i kritiken av kapitalismen.
Miljöfrågan nämns inte sällan av dem som vill ha någon sorts "ny kapitalism" men jag skulle vilja beteckna detta som ett mera insmickrande och populistiskt krav än något som berör just kapitalismen som system. Det är ju de styrandes önskan att med hjälp av ökad industriproduktion höja välfärden för medborgarna som ligger bakom kolförbränningen. Detta gjordes på ett speciellt slösaktigt sätt i de planekonomiska socialistiska staterna före kommunismens fall 1991.
Det finns dock en annan koppling. Det är i det kapitalistiska USA som motståndet mot klimatpolitikens teoretiska fundament - hypotesen om den antropogent orsakade globala uppvärmningen, AGW - är som mest utbrett. Därför blev FN:s klimatmöte i Köpenhamn 2009 ett fiasko: Barack Obama hade inget mandat för att gå med på tvingande utsläppsminskningar. I Sverige finns en massiv uppslutning bakom AGW. Men granskar man bevisningen närmare framkommer två saker: 1) Teorin bygger på en återkoppling från koldioxidutsläpp till mer vattenånga, som inte är bevisad utan införd som en nödvändig förklaring till den uppmätta uppvärmningen sedan mitten av 1900-talet. 2) Temperaturvariationer har kunnat konstateras för tidigare århundraden där koldioxidutsläpp från mänsklig aktivitet inte kan vara förklaringen. Intressant är också att den globala temperaturen inte ser ut att ha sigit de senaste tio åren.
Med detta vill jag illustrera att det finns politiska krafter som vill utnyttja klimatvetenskapen för att motarbeta kapitalismen - det hela började före socialismens fall. Därför är det inte underligt att de senaste årens ekonomiska kris också utnyttjas för att diskreditera kapitalismen och breda marken för - helst - systemförändrande omvälvningar. Den övergripande frågan gäller därför huruvida det är troligt att vårt ekonomiska system ohjälpligt är predestinerat till att sjunka ner i stora depressioner, eller åtminstone recessioner, med arbetslöshet, välståndsminskning, klyftor och misär som följd. Eller är det möjligt att med hjälp av stabiliseringspolitik och omfördelning förebygga eller åtminstone lindra de oönskade tendenserna vi ser idag? Då skulle själva det kapitalistiska systemet inte behöva skrotas till förmån för något annat.
Jag ska kort diskutera vilka alternativ till kapitalismen som är tänkbara.
Labels: kapitalism
posted by Danne Nordling at 16:44
0 Comments:
Post a Comment
<< Home