Negativ frihet framför materiell frihet är väl det viktiga?

Programmet Nya Vågen i SR handlade idag om frihet och tårtincidenten med kulturministern.

När programmet om frihet inleddes med ett citat av biskop Thomas kunde man förvänta sig att hans devis "älska frihet mer än guld" skulle ha tagits upp som en viktig fråga. Många frihetsförespråkande talesätt har pekat på samma prioritering. Idag skulle man säga att frihet från tvång (negativ frihet) är viktigare än möjligheten att få tillgång till åtråvärda materiella förmåner som tillhandahålls av de styrande.

De styrande gick litet för långt efter den socialistiska renässansen på 60-talet. Valfriheten blev alltför begränsad i den offentliga sektorn vilket ledde till ett nyliberalt uppror. När vissa förbättringar nu genomförts och de extremt höga marginalskatterna sänkts verkar de flesta ha blivit nöjda. Vem kräver mer frihet idag utom en del småföretagare som fortfarande ser sig snärjda i ett finmaskigt regelverk?

Borde inte kulturdebatten handla om alla strukturella begränsningar av friheten som man knappt är medveten om, men som syftar till att förse medborgarna med materiella förmåner med begränsad valfrihet? Vi nöjer oss kanske med enbart republikansk frihet i den offentliga sektorn - dvs att de styrandes representanter inte får dominera klienterna för mycket.